För mÄnga har statsministerns representationsbostad pÄ Harpsund och sÀrskilt bÄtturer i Harpsundsekan varit intimt förknippat med socialdemokratiska statsministrar som möter sina vÀnsterkompisar. Blott ordet Harpsund framkallar minnesbilder av Tage Erlander som ror med Nikita Chrusjtjov, eller för den delen Olof Palme och Ingvar Carlson med gÀster.
Nu har tiderna förÀndrats idag kommer den fria vÀrldens demokratiska ledare till Sverige och besöker statsminister Fredrik Reinfeldt för att pÄ Harpsund diskutera verkliga problem för EU. Att Sverige har en plats vid bordet nÀr EU:s framtid diskuteras beror inte bara pÄ att det Àr center-höger regeringar som styr i flera av de viktiga lÀnderna. Minst lika viktigt Àr att Sverige genom ett konsekvent och aktivt deltagande i kombination med att ha vÀlskötta statsfinanser Àr ett av de lÀnder som lyssnas till mer Àn vad antalet röster skulle ge vid handen. Vi tycker inte bara, utan vi har ocksÄ visat att det vi föresprÄkar i EU har fungerat pÄ hemmaplan. Det blir svÄrare att vifta bort.
Efter överlÀggningarna mellan Merkel, Cameron, Rutte och Reinfeldt var den gemensamma linjen klar: EU behöver fortsatta reformer för att stÀrka konkurrenskraften och i förlÀngningen ge jobb, tillvÀxt och vÀlstÄnd.
Om den svenska linjen mot ökad federalism och för frihandel och vĂ€lstĂ„nd genom arbete ska kunna vinna fortsatt inflytande i EU sĂ„ behövs vĂ„ra bundsförvanter i England kvar i EU och inte minst i EU:s innersta kĂ€rna. Ăven om exempelvis Tyskland stöder ekonomiska reformer sĂ„ vill man ocksĂ„ se ett federalare och mer sammanvĂ€vt EU. Det innebĂ€r att EU kommer att fĂ„ mer inflytande över fler omrĂ„den som skulle kunna avgöras av medlemslĂ€nderna var för sig.
I förlÀngningen handlar det ocksÄ om var makten över EU ska ligga. Den svenska grundsynen Àr att det ska vara sjÀlvstÀndiga stater som gör upp i EU. NÀr mer makt hamnar hos institutioner i Bryssel, som Europaparlamentet, förflyttas tyngdpunkten bort frÄn medlemsstaterna. Det Àr dÄ vi fÄr uppleva baksidan av integrationen, nÀr EU fattar beslut som inte har bÀring i medlemsstaterna och som dÀrmed skapar EU-skeptiska strömningar.
Den stora frÄgan som kvartetten pÄ Harpsund sÀger sig bara ha diskuterat i marginalen Àr vem som ska bli nÀste ordförande för EU-kommissionen. I den frÄgan gör sig synen pÄ vilken utveckling EU ska ha gÀllande. Om det blir den mer federalt inriktade EPP-kandidaten Jean-Claude Juncker frÄn Luxemburg eller nÄgon annan har betydelse genom att EU ytterst tar den vÀg som kommissionen leder den. Statsmannakompromissen Àr att först enas om innehÄllet i kravprofilen pÄ den som ska ta uppdraget och i andra hand om namnet pÄ personen.
Den svenska platsen vid EU-bordet Àr inte sjÀlvklar, den har vi förtjÀnat. Det Àr en ny roll inte bara för Harpsundsekan att bÀra den de fria demokratiska staternas ledare utan Àven för Sverige att vara med i de centrala sammanhangen.