När jag får budet om Nelson Mandelas död går jag in på min dator och plockar fram ett brev som jag fick från UNICEF den 28 augusti 2006.
Ett kärt brev som alltid legat där som det sista meddelandet i inboxen. När alla andra inkommande meddelanden successivt plockats bort har detta fått stå kvar som en påminnelse och en uppmuntran.
Brevet börjar personligt med: Hej Lennart! Mitt namn är Nelson Mandela och jag vill be dig om hjälp i kampen för Afrikas barn. Och det slutar med: Stort tack för ditt engagemang i barnens framtid. Vänliga hälsningar Nelson Mandela, grundare av Schools for Africa, före detta president i Sydafrikanska republiken.
Kvar för alltid
Klart att man inte kan ta bort ett sådant meddelande. Det kommer att stå kvar för alltid. Klart också att det lett till åtskilliga bidrag till Mandelas fond, som har fokus på flickor, föräldralösa och andra utsatta barn.
Nelson Mandela skriver att ”Afrikas framtid finns hos barnen”. Vilken framtid kan dessa barn se fram emot utan utbildning, frågar han retoriskt.
Allt fler barn som lever i länderna i Afrika söder om Sahara riskerar att hamna utanför skolan, skriver Mandela. Fattigdom, sjukdomar, svält och konflikter har gjort att miljoner barn står utanför skolan. Det är de värst utsatta barnen som drabbas allra mest.
Konkret engagemang
Mandelas engagemang blev mycket konkret. Tusentals skolor har byggts och renoverats. Skolorna har försetts med rent vatten och toaletter. Tusentals lärare har utbildats. Just i detta brev bad han mig köpa en symbolisk tegelsten à 150 kronor. Det har blivit några tegelstenar sedan dess.
När Nelson Mandela lämnade presidentposten bestämde han sig för att aktivt arbeta för de fattiga barnen i Sydafrika och i Afrika söder om Sahara.
När han sent i livet mött en ny kärlek, Graca Machel, förstärktes kampen för barns rättigheter. Graca Machel som 1994 av FN:s Generalsekreterare utsågs att arbeta med barn i krig och konflikt.
Hon blev en stark och synlig opinionsbildare för barn som drabbas av kriget, där hon särkilt lyfte fram barnsoldater och hur barn drabbas och lemlästas av landminor.
Tillsammans blev de ett starkt par för att driva barns rättigheter. Ett par som har ett gemensamt engagemang och en ställning i samhället som kan förändra världen.
Resultaten har inte låtit vänta på sig. Barns situation i Afrika har påtagligt förbättras. De flesta barn går nu i skola. Barnsoldaterna har kraftigt minskat. Fattigdomen finns där, men det har över lag blivit bättre.
Barnen glöms
Denna sida av Mandela glöms lätt bort i nyhetsflödet nu. Naturligen påminns vi om hans ledarskap i ANC, de 27 åren i fängelse, den mirakulösa utvecklingen efter hans frigivning 1990, presidentskapet, försonaren, och en av de stora ledarna i världen genom 1900-talet (tillsammans med Gandhi och Martin Luther King). Det är mycket i en och samma person.
Engagemanget för utsatta barn och insikten om ansvaret att verka för barns framtid förstärker bilden av en stor ledare. Vem tar den stafettpinnen nu?