Lennart Lindgren skrev häromdagen att andra världskriget och Förintelsen aldrig behövt ske om omvärlden inte varit passiv. Hitler kunde ha stoppats men "omvärlden" bara såg på. Och visst var det så, men det hela var långt värre.
Varför var omvärlden så orimligt passiv och bara släppte fram Hitler vad han än gjorde? Varför kunde det neutrala och socialdemokratiska Sverige inte ens efter Kristallnatten 1938 släppa in mer än några få judiska flyktingar?
Hellre brun än röd
Svar: Europa eller "omvärlden" höll till stora och avgörande delar med Hitler. Inte bara stora delar av överklassen, medelklassen och bönderna, som det fanns många av på den tiden. Där fruktade man kommunismen mer än nazismen.
Hellre brun än röd som Paasikivi sade. Hitler skulle befria oss från den kommunistiska ohyran, Tyskland var i alla fall en civiliserad nation och så vidare.
Arbetarrörelsens och vissa liberalers motstånd räckte inte.
Farligare ändå var antagligen judehatet eller fruktan för judarna. Det gick djupt ner i underklassen. Å andra sidan gick inte ens de mest sofistikerade Hitlermotståndare som Thomas Mann helt fria från den smittan.
Kommunistskräck och judefobi
I propositionen till Sveriges utlänningslag stod följande att läsa: "Värdet av att vårt lands befolkning är av en sällsynt enhetlig, oblandad ras kan knappast överskattas. Det är därför av betydelse att kontrollera invandring av folkslag, som ej till båtnad för oss låta sig sammansmältas med vår befolkning."
Alltså: styrande och styrda var inte nazister på 30-talet, bevara oss väl. Men långt fler än vi vill medge idag var infekterade med kommunistskräck och judefobi och var i den meningen på Hitlers sida. I varje fall kunde de inte tänka sig att "ingripa." Tyvärr.