Ser på Facebook att Svenskt Näringsliv blåser liv i den gamla SAF-kampanjen om hur mycket arbetsgivarna tvingas betala för en anställd och att det är dolda skatter i form av arbetsgivaravgifter. Jag tyckte att det var en ganska tröstlös kampanj när det begav sig på 70 och 80-talet.
Folk förstår sambandet och är inte dumma. Det betalas in avgifter och att de används till välfärdssystemet i form av pension, sjukförsäkring med mera. Jag ser inte vart i bekymret ligger.
Alla får betala skatt på sin lön och den finansierar välfärden. Nu handlar det om en konstruktion för att betala skatt, inte pålagor. Arbetsgivaravgifter drevs igenom av den socialdemokratiska regeringen i början av 60-talet men höjdes kraftigt under 70-talet då välfärden byggdes ut.
Arbetsgivaravgifter är den anställdes lön och som arbetsgivaren transfererar in till staten. Som jag minns så var detta en konstruktion som var en bättre ekonomisk lösning för företagarna. Så om vi avskaffar arbetsgivaravgifter så måste vi höja lönerna för att finansiera vår välfärd.
Eller tänker arbetsgivarna att löntagarna skall avstå och i praktiken sänka sina löner?
Förstår att kampanjen handlar om att det måste bli billigare att anställa och ser att detta är en del i kampanjen att skapa enkla jobb. Förstår inte varför det är så viktigt att skapa fler enkla jobb.
Det är väl bättre att vi utbildar människor till de bristyrken som arbetsgivarna ropar efter istället för att skapa enkla jobb med låg lön.
Jag kan inte låta bli att fascineras av president Donald Trump. Jag har aldrig följt en president så mycket som nu. Det går inte att undvika för media är fullproppade med den turbulens han skapar, var han än är i världen. Hans twitter är helt makalös. Han tar heder och ära av allt och alla och frågan är hur länge en svensk statsminister skulle överleva med det språkbruket?
Ser att det fortfarande är en del bistra kommentarer kring den så kallade Stockholmsveckan/Gotland, vecka 29 eller partyveckan. Kärt barn har många namn. Jag har svårt att yvas över att ungdomar roar sig. På 70-talet när jag var i partysvängen fanns det säkert äldre som förfasade sig över det liv vi skapade på i och utanför Club Huset på Mellangatan.
Vad jag erfarit utan att ha varit där så är det är en städad tilldragelse numera. Visst har det varit stökigt tidigare men arrangören har tagit ansvar för att stävja de värsta avarterna. Nu är partyveckan en stor och populär händelse och turist-Gotland vänder sig till alla grupper av människor.
Man kan ha olika åsikter om behovet av partyveckan men den drar folk och partyfolket blir så småningom föräldrar och då minns de Gotland.