Efter mindre än en månad på posten som partiledare för Socialdemokraterna gör Håkan Juholt vad som nästan kan beskrivas som halt, helt om, i försvarsfrågan.
I samband med att han i förra veckan presenterade Peter Hultqvist som socialdemokraternas nye försvarspolitiske talesperson uttalade Juholt även att Socialdemokraternas ståndpunkt var att allmän värnplikt borde råda och att tillståndet i det svenska försvaret i dag inte var någonting annat än en ren katastrof och att vi levde med ett "eroderat försvar".
Ett uttalande som inte kan tolkas på annat sätt än att Socialdemokraterna är beredda att satsa på en återuppbyggnad av det svenska försvaret. Som sagt, "halt och helt om", var det.
Jag håller med Juholt. Helt och hållet i det här avseendet, vi har ett eroderat försvar, men låt oss backa bandet lite. Vilket parti är det som har suttit i regeringsposition under en övervägande del av hela 80- och 90-talet, en tid under vilken det svenska försvaret nedmonterades förband efter förband, flottilj efter flottilj?
Vilket parti är det som konsekvent har hävdat att Sverige näst intill inte behöver ett försvar och som har behandlat den försvarspolitiska budgeten genom åren likt ett överfullt kassavalv från vilket man alltid kan ta lite till? Socialdemokraterna. I båda fallen, Socialdemokraterna.
Borttagandet av den allmänna värnplikten var enligt mig fel. Såväl beträffande ur ett försvarspolitiskt som samhällspolitiskt perspektiv. Rösttalet 153 mot 150 från riksdagen när propositionen antogs visar även att majoriteten för i riksdagen var svag.
Jag tror på den allmänna värnplikten som en grundsten i ett nationellt försvar och jag tror att även att en allmän värnplikt har vissa från samhällets sida goda "fostringseffekter" (i brist på ett bättre ord) på unga medborgare. Därtill har jag alltid varit övertygad om att ingen, inte ens en moderat politiker, kan utifrån rådande världsläge förutspå stabiliteten i vår omvärld om 30 -50 år.
Ett försvar är för ett land vad en brandsläckare är för ett hem. Någonting som man skaffar för att man inte vill stå utan om det en dag behövs men som man innerligt hoppas att man aldrig skall behöva använda.
Det har varit frustrerande att under de gångna åren, framför allt under slutet av 90-talet bevittna den systematiska nedmontering som Socialdemokraterna har drivit igenom avseende vårt försvar.
Ointresset för försvarsfrågorna har gjort att vi har tappat år avseende utveckling och modernisering.
Borttagandet av den allmänna värnplikten var måhända spiken i kistan för vårt "eroderade försvar" men kistan var byggde sedan länge och då framför allt av socialdemokraterna.
Om den Socialdemokratiska tonen i framtida försvarspolitiska frågor kommer att harmoniera med den "juholtska vändningen" ska det bli intressant att se vilken försvarstaktik som Socialdemokraterna kommer att välja när det gäller att på ett trovärdigt sätt förklara sin helomvändning. För om Juholt och Hultqvist tror att allt gammalt är glömt tror de sannolikt fel.
Att det offentliga sällan glömmer borde ju i vart fall Juholt vara medveten om, efter den senaste tidens skriverier om hans sambos äldre försyndelser...
Enligt Dalarnas Tidningar har Hultqvist mest ägnat sig åt frågor inom områdena näringsliv, infrastruktur och regionalpolitiken. Skälen till varför just han utses till att ta över de försvarspolitiska frågorna ter sig i dagsläget dunkla.
Såvida inte det dunkla sagda även är det dunkla tänkta, finns det egentligen endast två alternativ till vad som för Hultqvist personliga del, måste ses som en befordran.
Antingen finns det dolda försvarspolitiska talanger hos Hultqvist, eller så vill Juholt själv även fortsättningsvis hålla en vakande hand över försvarsfrågorna, hans eget gamla sakområde.
Oavsett vilket hoppas jag att den juholtska vändningen faktiskt representerar ett genuint intresse för försvarspolitiska frågor och en markering av att den gamla Socialdemokratiska styvmoderliga behandlingen av försvaret är över.