Helt rätt beslut av Mikael Odenberg
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det svenska försvaret har allt sedan andra världskriget bedrivits som en egen liten verkstad. Den grundläggande orsaken till detta är att man år efter år - trots löpande förändringar av försvarssamarbetet med andra länder i Europa och USA - stuckit huvudet liksom strutsen i sanden och fortsatt att hävda att Sverige är neutralt och helt alliansfritt.
Under tiden har försvaret på egen hand av nödvändighet sett sig nödsakade att anpassa sin verksamhet till omvärlden, för att över huvud taget kunna samverka internationellt med övriga demokratier inom ramen för FN:s beslut. Trots detta intima och framgångsrika samarbete och Natofiering av det svenska försvaret har riksdagen fortsatt att hävda landets neutralitet och avståndstagande till försvarsallianser.
Dyra floppar
Som speglats av höga tal i materielanslaget eftersom den "fläckfria skölden" givetvis krävt en omfattande egen vapenproduktion såväl i luften, på land och till sjöss. Den som idag jämför den svenska försvarsbudgeten med den betydligt lägre i Finland ser genast var tappet i kostnadseffektivitet ligger.
Om Försvarets materielverk haft möjlighet att liksom finnarna köpa flygplan, fartyg och stridsvagnar på den öppna marknaden hade det blivit mer över för vidmakthållande av en god stridskvalité till en betydligt lägre kostnad. Och vi hade kanske samtidigt kunnat undvika dyra floppar som exempelvis stridsvagn.
Men våra tidigare regeringar har valt att hålla uppe sysselsättningen i den inhemska vapenindustrin. Produktkvalitén kan man inte klaga på - men det mesta blev allt för mycket och dyrt för att locka utländska köpare - om man bortser från Bofors kanoner.
Storpolitiskt tvivel
Att nu göra en snabbskrotning av det svenska försvaret i sin helhet påminner starkt om vad som hände på 1920-talet, när man senare bedömde Hitler som en ofarlig fjant från Österrike. Nu tvivlar till och med gotländska politiker på att det ligger storpolitik bakom mutpengarna till en kaj i Slite. Frågan är hur naiv får man egentligen vara ?
Ställ hellre frågan: Varför vill man inte dra gasledningen närmaste vägen över land - Estland/Lettland har väl ingen anledning att vara gramse på den ryska björnen ? Den sovjetiska ockupationen i en halv mansålder kanske är en skröna ?
Nu får vi se om en vapenvägrare i skepnad av Sten Tolgfors (m) är något att hålla i handen när det blåser snålt nästa gång. Jag tillåter mig att uttrycka vissa tvivel.