Jag står på min balkong på hotellet i Jerusalem, på fjärde våningen, där utsikten är fantastisk.
Jag ser kullarna som omger staden, och jag ser i fjärran ett kyrktorn som tilldrar sig mitt intresse eftersom det är en byggnadsställning runt själva tornet. Jag vet inte då att jag bara några dagar senare ska se samma kyrktorn, men från den andra sidan.
Ett gigantiskt fängelse
På andra sidan ligger Abu Dis, en stadsdel i Jerusalem som nu på grund av den fula grå betongmuren är totalt avskuren från omvärlden. Inte bara geografiskt utan även socialt och ekonomiskt.
Stadsdelen är som ett gigantiskt fängelse. I Abu Dis bor 70 000 palestinier och på kullarna runt omkring bor 23 000 beduiner. Det jag ser när jag kommer dit, och det jag möts av, det är för mig sannerligen helvetet på jorden. Kan människor ha det mer eländigt än här? Jag tror inte det.
Jag träffar borgmästaren Adel Salah och doktor Abdullah på deras lokala kommunkontor, och de båda ska efter vårt samtal ta mig med på ett besök på det enda sjukhuset som finns. Trots att sjukhuset inte håller den standard som vi svenskar är vana vid, så gör de som arbetar där sitt allra yttersta för att hjälpa. Jag får berättat för mig några situationer som har hänt som man inte bara kan blunda för. Man blir arg, man blir förtvivlad, men vad hjälper det. Inget kan man göra och det känns för tröstlöst. Rena skräckscenariot inträffade när en man i Abu Dis drabbades av en hjärtinfarkt.
Mannen avled
Sjukhuset bedömde att mannen behövde mer kvalificerad sjukvård, och skulle skickas in till Jerusalem.
Men, det var verkligen komplicerat eftersom ambulansen som skulle köra mannen behövde tillstånd från de israeliska myndigheterna för att komma dit. Tillståndet tog två timmar att få, så mannen avled, tyvärr.
Då kom nästa problem. Man fick inte transportera mannen genom checkpointen in till Jerusalem, och inte heller fick man tillåtelse att lägga honom i bårhuset som fanns, eftersom han nu utgjorde en säkerhetsrisk!
Vad kan en stackars död palestinier utgöra för risk? Förklara det den som kan!