Förra veckan var det Catharina Strandqvist. Hon stod högst på Sverigedemokraternas valsedel i Halmstad och på tredje plats i landstingsvalet i Halland. På valsedeln kallade hon sig soldat utan att ens ha blivit antagen till militär utbildning. Hon blev rikskänd när det kommit fram att hon uppträtt i hakkorsbindel på en fest för ett par år sedan och har nu hoppat av från alla listor.
Den här veckan är det Åke Möller, kommunfullmäktigeledamot i Västervik, som hoppar av sina politiska uppdrag efter att ha blivit avslöjad som den anonyme författaren bakom åsikter som att Sverige ”förgås under trycket från allt fler muslimer”. Han ville också skicka ut och totalförbjuda alla ”zigenare”.
Samtidigt har det uppdagats att Christoffer Dulny, ordförande för SD i Stockholms stad gjort anonyma inlägg på hatsajter där han bland annat skriver att alla invandrare är helt skamlösa och saknar moraliska kompasser.
Många sverigedemokrater har av de här skälen och av andra lämnat eller tvingats lämna sina politiska uppdrag. Enligt Sveriges kommuner och landsting har 63,5 procent av SD-ledamöterna hoppat av sina uppdrag under den senaste mandatperioden. Ännu fler hade det troligen varit om inte partiledningens tolerans varit större för grabbgänget närmast partiledaren.
Här på Gotland har som bekant två av fem fullmäktigekandidater hoppat av redan före valet, en av dem efter homofoba och främlingsfientliga uttalanden. De som trodde på att SD:s skulle åstadkomma något i politiken ska alltså veta att uppemot två tredjedelar av de hittills invalda har lämnat sitt uppdrag när de fyra åren gått.
Sverigedemokraterna är dessvärre inte det enda partiet där medlemmar och förtroendevalda bär sig illa åt. Nu senast var det en kommunpolitiker (S) i en Stockholmsförort som skickat sexistiska sms till en moderatkvinna. Det är ett oförsvarligt beteende och ledde till hans omedelbara avgång. Det här är besvärande för partiet och försvaras inte av någon. Skillnaden är att det Socialdemokratiska partiet aldrig skulle betrakta detta som ett uttryck för att socialdemokrater är förföljda och missförstådda och anta någon slags offerroll.
För Sverigedemokraterna däremot är det så de ideliga avhoppen brukar förklaras. Där har det blivit vardagsmat att partivänner avslöjas med åsikter som partiet påstår sig ta anstånd från.
Om det var sant att de främlingsfientliga synpunkterna var sällsynta i partiet skulle det inte gång på gång dyka upp människor med just de synpunkterna i just det partiet. Även om de uttrycks anonymt. Eller kanske just därför. Den som smyger med sina åsikter ska inte bli förvånad om intrycket blir att man har en så kallad dold agenda som ska smygas in så småningom.
Men den som vill ha resultat i politiken gör klokt i att rösta på ett parti där ledamöterna stannar kvar på sina uppdrag och står för sina åsikter med eget namn.