Nya rapporter visar att allt fler äldre vårdas av anhöriga i hemmet.
Som vanligt är det Kommunal som håller ögonen på den här frågan, det har de gjort länge. Det är ju där den dubbla kunskapen finns: äldreomsorgen som yrke och som hinder för förvärvsarbete.
Enligt barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) är det 1,3 miljoner som utför anhörigvård i dag. En del av dem avstår från förvärvsarbete av den anledningen.
Nästan fem procent av kvinnorna och en halv procent av männen uppgav härom året att de arbetar deltid eller inte alls för att vårda anhöriga äldre. Siffran kommer från forskarna Marta Szebehely och Petra Ulmanen vid Stockholms universitet.
Ser man inte kvinnofällan i den utvecklingen har man synproblem. Den som tar tjänstledigt för att vårda anhörig får sämre fotfäste på arbetsmarknaden, sämre löneutveckling och senare i livet sämre pension.
Visst kan det ibland vara en bra lösning att dottern, svärdottern eller, mer sällan, sonen tar hand om de gamla. Men det kan också vara riktigt dåligt. Undersökningar har visat att de äldre föredrar offentlig omsorg. De vill som regel gärna ha sociala kontakter med sina anförvanter men inte vara beroende av deras dagliga hjälp.
Kanske är det inte just de nära släktingarna man vill visa sin skröplighet inför. Det gamla flergenerationsboendet, för övrigt inte lika vanligt som man ofta tror, var definitivt ingen idyll.
Äldreomsorg är en profession, det vet Kommunals medlemmar. Vem som helst kan väl ta hand om barn, hette det när barnomsorgens existens ännu var ett hett debattämne i svensk politik. Låt oss slippa det vulgärargumentet nu.
Vår äldsta generation är värd en omsorg där man tar vara på den yrkeskunskap som finns om gamla människor och hur man bäst bemöter deras behov.
Samhällets kostnader för äldre har minskat, det har bland annat tidigare rapporter från Kommunal visat. Det motsvaras bara delvis av att vi är friskare upp i åren eftersom vi samtidigt blir allt äldre.
Med de familjebildningsmönster som finns i dag får många barn runt 40. Om det mönstret fortsätter kommer många av framtidens 50-åringar att samtidigt ha barn i mellanstadiet och föräldrar över 90. Vem kommer att ha tid och ork med gamla mamma då?
Många, inte minst makar, gör en stor och viktig insats som anhörigvårdare. Men tvång, dåligt samvete och försämrat läge på arbetsmarknaden kan slita ut en ovärderlig relation. Det hjälper inte stort att den kristdemokratiska äldreministern kallar det en kärleksgärning att vårda sina anhöriga. Det är inte kärlek som fattas, men ibland hemstjänstpersonal.