Hemmasnickrad teologi i SVT:s regi
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Programupplägget saknar just den kärlek som man försöker knyta till Gud. Att det gör det blir en tydlig metafor för hur förvirrat det många gånger blir när vi ska närma oss religion i det moderna samhället.
Storsatsningen "Åh, Herregud" som hade premiär i veckan tycks vilja visa att Gud har många ansikten och hur svårt det kan vara för människor att få ihop alla olika tolkningar.
Men istället för att fördjupa sig i religionens kärna så fladdrar man fram och tillbaka på olika "locations" för att likt ett cirkelresonemang hamna på samma punkt där man började.
Resultatet blir en hemmasnickrad teologi med en viss underhållningsfaktor, det går inte att komma ifrån, men som hade passat bättre i ett program där trovärdigheten inte hänger på den teologiska skärpan eller ödmjukheten.
Hur kommer det sig att ambitionen i så många av SVT:s program alltid tycks vara att lägga sig på en nivå som så många som möjligt kan förstå? Varför inte lyfta blicken, bokstavligt talat, och förvalta public service-uppdraget så tittaren känner att han eller fått sig något nytt till livs. Sikta mot stjärnorna är nödvändigtvis inte detsamma som "Stjärnorna på slottet".
Den sociologiska och psykologiska skildring av gudsbegreppet som "Åh, Herregud" utgår från är heller inte oväntad. Det enda rumsrena sättet att diskutera religion i Sverige i dag är utifrån det sekulära - men också det perspektivet är fördomsfullt -- något som tyvärr sällan problematiseras.
En betydande faktor för sekulariseringens genomslag i Sverige har varit att vi gjorde oss av med den jobbiga delen med religionen. Det är för att vi inte kunde acceptera den dömande och krävande sidan av Gud som vi sakta men säkert gjorde oss av med hela Gud. Det som inte är lättsamt, tillgängligt och kul slutade vi helt enkelt att ta oss tid för. Inte heller hade vi lust att ha en Gud som inte bara bestod av kärlek.
Lite samma sak är det nu med tv-serien som ska behandla en av världens största religioner som haft en enorm betydelse för hela vår samhällsutveckling, det ska vara kul.
Man kunde önska att SVT lade mindre tid på att skicka produktionsteamet runt halva jorden för att få ihop några ökenbilder och istället funderade över vad syftet är med att prata om tro på samma sätt som i Kamratposten eller kvällstidningar. Att bara spegla och sammanfatta det allra mest grundläggande ter sig varken särskilt allmänbildande eller nytt. Oavsett vad det handlar om för ämne.