Het höst på EU:s bakgård
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En skärningspunkt mellan Europa och "mindre Asien", ömsom dominerat av turkar, ömsom av ryssar, österrikare och britter. Det var här gnistan till första världskriget tändes, och här gick fronterna kors och tvärs under andra världskriget.
Gerillaledaren Tito lyckades samla den brokiga skaran under ett tak 1945. Jugoslavien var en federation, men styrdes i praktiken från Serbiens huvudstad Belgrad.
Balkankrigen på 1990-talet
Det sammanhållande kittet var rädslan för det stalinistiska Sovjet, och när det trycket lättade och Tito gick ur tiden, bröt helvetet åter lös. Balkankrigen på 1990-talet med sina etniska rensningar och folkmord är de värsta i Europas efterkrigshistoria.
Idag ser det betydligt ljusare ut på Balkan. Slovenien är medlem i EU. Kroatien och Makedonien står på tur. Lilla Montenegro, som härom året bröt sig ur Serbien, lär snart välkomnas in i EU.
Bosnien håller på att repa sig efter inbördeskriget, men är fortfarande delat mellan muslimer och serber.
Serbien är numera något så när demokratiskt, men landet lider fortfarande av den maffiaekonomi, som etablerades under Milosevic och den politiska isolering, som följde på Balkankrigen. Nationalism och storserbiska drömmar fortsätter, att spela landet spratt.
Det gäller inte minst i förhållande till utbrytarprovinsen Kosovo. Serbien vägrar att godta FN-medlaren Martti Ahtisaaris plan för villkorad självständighet för Kosovo. Saken hade ändå varit avgjord, om inte ryssarna satt sig på tvären i FN.
Kosovofrågan knepig
Nu pågår åter förhandlingar om Kosovo. Med tanke på hur serberna for fram i Kosovo innan de drevs ut av Nato 1999, är det uteslutet att kosovoalbanerna skulle acceptera någon form av serbisk överhöghet.
Regeringen i Pristina hotar att utropa Kosovos självständighet, om förhandlingarna inte leder till ett resultat, som den kosovoalbanska sidan kan godta.
En lösning skulle kunna vara, att den serbiskdominerade norra delen avskiljs från övriga Kosovo. Men en delning av Kosovo, skulle kunna leda till att albanerna i Makedonien och Montenegro och serberna i Bosnien också krävde gränsjusteringar.
EU är långtifrån enigt om hur Kosovofrågan ska hanteras, trots att man som bäst förbereder sig för att ta över ansvaret från FN, som förvaltat området sedan 1999. En del EU-länder är tveksamma till att ge Kosovo självständighet, antingen för att de har egna separatistiska tendenser eller gamla band med Serbien. Andra tvekar inför en lösning utanför FN-systemets ram.
Om Kosovo förklarar sig självständigt och vissa EU-länder erkände Kosovo och andra inte gjorde det, skulle detta bli spiken i kistan för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).
Europa skulle framstå som svagt och handlingsförlamat runtom i världen, inte minst i Moskva och Washington.
Även om EU håller ihop och en lösning kommer till stånd, är problemen inte över. Kosovo, stort som Skåne, är fattigt och ekonomin är till stor del svart.
Varannan Kosovoalban saknar jobb. Risken är stor att huvudnäringen förblir smuggling och andra illegala aktiviteter.
Hela Balkan med i EU
Säger EU A, det vill säga ja till Kosovos självständighet, lär man också få säga B, det vill säga satsa stort på att få området på fötter ekonomiskt.
Misslyckas vi med den uppgiften, kan den nya statsbildningen rasa samman som ett korthus, och vi är tillbaka på ruta ett.
Helt lugnt på Europas bakgård blir det först när hela Balkan inlemmats i EU-gemenskapen, och dit är vägen lång och krokig.