Heterofobi och enkönade äktenskap
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förre kd-ledaren, Alf Svensson, uttryckte nyligen, i DN, åsikten att äktenskapet kan få fortsätta att vara reserverat för en man och en kvinna, varefter han av populisterna på präststuderande Kleins ledarsida i Aftonbladet genast utnämndes till Dinosaurie (!).
Men som om inte detta straff var nog, kände Annika Lantz i Radions P1 ett oemotståndligt behov att ytterligare spotta i medvinden på samme Alf. Han hade ju bevars fått kungens medalj i tolfte storleken. Något enbart att ironisera över, enligt programmet.
Även om Lantz med sin halvskrattande, halvotydliga och halvretliga journalistmetod medvetet pendlar mellan idioti och geni, kunde det vara intressant att argumentera mot henne med hennes egna metoder.
Att det mesta för henne handlar om bögar och flator, homofober och pittar har jag förstått efter lite lyssning på Lantz i P1. Men hur mår hon egentligen? Är hon inte i verkligheten drabbad av en rejäl heterofobi? Hur kan man annars få allt att bli bögskräck och könsorgan. I barnpsykologin finns en del kissåbajs-perioder, men det kan ju inte gälla här.
I programmet häromdan använde hon sin absoluta yttrandefrihet att med magnifik omdömeslöshet håna Svensson för en påstådd inställning till homofili och till äktenskap mellan man och kvinna. Hon fick måtten på medaljstorleken att bli vulgära jämförelser med penismått.
Heterofobi kan lämpligen i vår tid uttolkas som en typ av psykiatriskt tillstånd där personen med skräck ser på sex mellan två personer av olika kön. Att en av de sexavsikterna kan leda till små barn ses som särskilt skrämmande. Heterofobi yttrar sig också så att vanlighetssex mellan man och kvinna måste ovanliggöras och avnormaliseras till förmån för ovanlighetssex, så att majoritetssex blir minoritetssex, eller ovanligsex blir normalitetssex fast inget egentligen kan vara normalt eller ovanligt. Heterofobi tycks också vara att i radio stapla sexord med flabbuttal.
Men snälla, även om vi bara är en stor tyst majoritet, kan vi väl ändå få tycka att ordet äktenskap kan få ägas av en man och en kvinna som gemenskapsord mellan en man och en kvinna, oftast med avsikt att bli en familj, ett samhälle, en framtid. Fullt erkända partnerskap finns ju redan.
Adoptions- och befruktningsformer kan diskuteras, men respekten för dem som i god Linné-anda ser en slags Naturens egen naturlighet och vill värna människors djupa tradition i äktenskapet borde också innebära en rätt att slippa hånas i Sveriges hittills mest seriösa radiokanal.
Detta är bara ett litet pip från en i den annars påtvingade tystnaden. Jag är medveten om riskerna. En lantz kan komma att dras mot fördomsdraken. Skamvrån och skamstocken förbereds. Under tiden undrar jag bara vad det är som händer med öppenheten och yttrandefriheten.