Historiens bästa generation?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Arbetslöshetssiffrorna för åldersgruppen 15-24 stiger för varje dag och debatten tenderar att bli alltmer hätsk. Samtidigt som nyanseringen minskar. Ett faktum är att när man som i dag räknar in också heltidsstuderande i gruppen arbetslösa komplicerar man bilden. En studerande bör i första hand räknas som någon som söker kunskap, inte arbete. Däremot kan man säga att oavsett om den gruppen räknas med så har det skett en ökning från förra året som är värd att ta på allvar.
Det tycks emellertid viktigt, trots diskussionen om turordningsregler och skattelättnader för företag som anställer unga, att inte bortse från de strömningar som dominerat i samhället under generationens uppväxttid.
Arbetslöshet är både ett strukturellt och individuellt problem. Liksom det är ett generationsproblem. Det finns en genomgående trend i samhället som sett i princip likadan ut det senaste decenniet och handlar om människans anpassningsförmåga. Den är i sig inte någonting nytt, människan är formbar till sin natur, men har hamnat i centrum på ett kanske lite väl framträdande plan.
När unga växer upp omgärdas de av budskap som "gör det du är bra på" och "odla din begåvning", men i verkligheten möts de av krav på att kunna göra allt och ingenting, och på många arbetsplatser ter det sig främmande att värdesätta eller utveckla sin begåvning.
Oavsett om unga ägnar sig åt det de är bra på så kommer de att möta krav på att vara flexibla. Det är inte något orimligt att kunna rätta sig efter omständigheterna. Men när det dynamiska blir ett självändamål i varje del av arbetet, leder det fel på flera sätt och är i längden ineffektivt.
I dag ser många ungas vardag ganska brokig ut. Man hoppar på ett tillfälligt jobb efter gymnasiet för att kunna betala hyran, ett sådant arbete man inte själv ser leder någonstans i längden. Från det hoppar man vidare till nästa, ofta i en helt annan bransch. Förvisso plockar man poäng i arbetslivserfarenhet men risken för att man tappar fokus och mål är överhängande om man saknar en röd tråd i sitt (arbets)liv.
Också de från högskolan nyutexaminerade söker vitt och brett efter jobb. Men långt ifrån alla har någon klar uppfattning om vad de vill syssla med i praktiken, och det behöver man förstås inte alltid veta, men det kan vara en bra idé att avgränsa ett område som ligger nära ens hjärta. Det underlättar i så många led.
Att ta tillvara den unga genrationen innebär att förutom med politiska medel underlätta i etableringen på arbetsmarknaden, också ge unga mandat att få identifiera sig med sin begåvning, sina kunskaper och färdigheter.
Det går att diskutera om dagens unga är historiens bästa. Det får framtida historieskrivare avgöra. Men det är uppenbart att om vi inte förändrar någonting fundamentalt så ger vi dem inte ens chansen att vara med och tävla om titeln.