Historiska valrörelser: Löntagarfondsvalet 1976
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I början av 1970-talet hade socialdemokraterna styrt Sverige i 40 år. Så även om styret med Olof Palme några år tidigare hade fått ett nytt ansikte var ledan med "evighetsregerandet" utbrett. Efter att ett nytt valsystem införts 1970 hade också möjligheterna till ett regeringsskifte ökat. Och hade inte "gamle kungen" Gustaf VI Adolf avlidit dagen före valet 1973 och landssorg utbrutit är det troligt att ett maktskifte ägt rum redan då. Socialdemokraterna fick dock alltså sitta kvar ytterligare en period och fick försöka ta hand om växande ekonomiska problem som de själva varit med om att skapa.
På 1960-talet hade socialdemokraterna övergivit den försiktiga reformpolitik man bedrivit sedan trettiotalet och istället genomdrivit en nästan total samhällsomvälvning som förändrat allt från skolan till kungahuset. Och då detta kostat enorma summor pengar hade skatterna börjat stiga så snabbt och antal förbud, regleringar och monopol blivit så många, att den svenska ekonomin redan i slutet på decenniet börjat få problem. Övertygelsen om att "den svenska modellen" fungerade bra var dock så utbredd, inte bara bland socialdemokrater utan också många akademiker och även borgerliga, att regeringen Palme kunnat fortsätta med att införa ännu högre skatter och än fler regleringar.
Detta hade dock lett till att ekonomin drabbades av ännu större problem, bland annat kraftigt stigande priser. Och då sedan LO också lyckades börja driva igenom rekordstora löneökningar som kompensation för dessa drabbades Sverige nästan av hyperinflation. Löner och priser började under första hälften av sjuttiotalet jaga varandra och skulle på bara några få år stiga med 60 procent. Och då skatteskalorna inte var indexreglerade skulle marginalskatten för vissa inkomsttagare i praktiken snart till och med passera 100 procent!
Dessa ekonomiska problem skulle starkt bidra till regeringsskifte 1976. För många väljare kom dock också två andra frågor att spela en minst lika stor roll. Dels kärnkraftsfrågan, som debatterades flitigt och gynnade Centerpartiet. Och dels ett förslag till löntagarfonder, som om det genomfördes som planerat skulle socialisera stora delar av näringslivet inom tio år. När kunskapen om detta började sprida sig vintern 1975/76 blev dock reaktionerna mycket starka. Centerledaren Torbjörn Fälldin kallade exempelvis förslaget för "öststatssocialism", vilket var ett oerhört starkt uttalande vid denna tid, och till och med representanter för det italienska kommunistpartiet avfärdade det som alltför radikalt.
Vid löntagarfonder gick också gränsen för svenskarna, som efter en ovanligt hård och delvis mycket ideologiskt laddad debatt om olika politiska och ekonomiska synsätt på valdagen den 19 september 1976 röstade fram en borgerlig regering för första gången på fyrtiofyra år. Denna skulle visserligen drabbas av stora interna motsättningar och av olika anledningar inte driva en speciellt borgerlig politik. Men löntagarfonderna, i sitt ursprungliga förslag stoppades. Och Sverige förblev en demokratisk marknadsekonomi.