Hitler var ingen ideologisk nydanare
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Politisk oro i Weimarrepubliken
Det har skrivits spaltmeter om Weimarrepublikens 14 år, från kejsar Wilhelm II tvingades att abdikerar hösten 1918 tills Hitler utsågs till rikskansler i januari 1933. Relativt lite är dock skrivet på eller översatt till svenska. Eric D Weitz som är professor i historia vid University of Minnesota verkar ha läst det mesta när han skrev sin bok (Weimar Germany: Promise and Tragedy, Pinceton University Press, USA) som utkom 2007 och nu bara två år senare i svensk översättning. Weimarrepubliken innebar, som framgår av Weitz titel, löften på flera områden. Det tidigare auktoritära kejserliga Tyskland blev i ett slag en demokrati med allmän och lika rösträtt. Kulturlivet formligen exploderade. Men de ekonomiska problemen var gigantiska liksom den politiska splittringen.
Högern ville vrida klockan bakåt
Det var egentligen bara liberaler och socialdemokrater som helhjärtat stödde den demokratiska Weimarrepubliken. Till vänster fanns de som ville följa den ryska revolutionen; till höger dels de som ville vrida klockan tillbaka till kejsardömet, dels nazisterna som också ville återgå till ett auktoritärt styre men med "der Führer" i stället för kejsaren.
"Den mer överklassbetonade och väletablerade högern och den inte fullt så respektabla extremhögern delade världsuppfattning, och de hade ett gemensamt språk som var fyllt av nationalism, antisemitism och hat mot republiken", skriver Weitz och framhåller att Hitler inte var någon högerideologisk nydanare, hans betydelse låg på det organisatoriska och agitatoriska planet.
Demokratisk kultur
Flera tidigare böcker om Weimarrepubliken har haft fokus på det nydanande kulturlivet och några på de politiska förhållandena. Eric D Weitz ger med sin bok en bred expose över samhällslivets olika sidor samtidigt som hans slutsatser är giltiga även i dag:
"En demokrati kräver demokratiskt övertygade medborgare samt en demokratisk kultur som genomsyrar alla samhällets institutioner", skriver Weitz, men framhåller också att samhället för att få medborgarnas förtroende även måste kunna erbjuda dem både ekonomisk trygghet och säkerhet till liv och lem.