Hjälp till utsatta barn eller borgerlig skattesänkning
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det var vedervärdig, svidande uppriktig läsning. Som läsare kastades jag direkt in i ett missbrukarhem, där ett litet barn tvingas utstå allt det som varje barn borde vara helt förskonat från.
Dagliga kränkningar och brutna löften, frånvarande nedsupna föräldrar och framför allt skammen.
Skammen för att Wahls föräldrar inte var som alla andra, för att de inte kunde delta i de aktiviteter som andra föräldrar deltog i. Skammen för att det aldrig fanns pengar ens till det mest elementära.
Missbrukande föräldrar
Det var främst Wahls mor som hade problem, med såväl alkohol- som spelmissbruk. En missbrukande förälder har inte tid att ta hand om sitt barn, än mindre tid för att lyssna.
När skammen sedan är så stor att barnet inte vågar be om hjälp är ensamheten och utsattheten total. För sådana barn är samhällets insats en utväg, där fler resurser kan sättas in och stöd och hjälp kan erbjudas.
Emellertid går vi i och med regeringsskiftet ett kallare samhälle till mötes.
Som samtidigt med största sannolikhet kommer att hysa fler trasiga människor till följd av den sociala utslagning, som kan följa vid till exempel arbetslöshet med låg ersättning.
Då har vi alltså fler individer, som slåss om samma resurser, eller mindre. Är det det samhället vi vill ha?
Stödja föräldrarna
Jag tror på att samhället skall ta ansvar för barn som far illa. Jag vill att samhället skall kunna erbjuda hjälp när den förälder som satt en till världen inte kan eller orkar längre.
Jag fruktar dock att vårt samhälle fram över inte kommer att kunna vara individer behjälpliga på samma vis längre.
I det borgerliga samhället är idén snarare var man för sig själv. Samhället hjälper till i yttersta nödfall. Utsatta barn är då utlämnade till enskildas välvilja. Resurserna för att hjälpa, kommer de ens att räcka till?
Här på Gotland har vi enligt den borgerliga majoriteten påbörjat en historisk skattesänkarresa. Jag frågar mig om vi har råd med den typen av chartersemester.
Det måste ju nämligen ske på någons bekostnad. Det kan i förlängningen bli på de utsatta barnens bekostnad, de kan få betala priset, i form av uteblivet stöd.
För vi måste ju inse att ett samhälle där de sociala försäkringarna stramas åt och arbetslöshetsstödet minskas är ett samhälle där fler riskerar att falla igenom.
Bakom de människor, som faller igenom finns många gånger barn och ungdomar, som behöver samhällets stöd för att klara sig och växa upp till välfungerade vuxna.
Om pengar skall tas från vård och omsorg för att betala skattesänkningar, kan vi hamna i en situation där de här barnen nekas stöd och hjälp.
Trygghetsförsämringar
Jag läste Wahls barndomsskildring med sorg i hjärtat.
Sorg för att jag vet att den inte bara är sann för Wahls del, utan för att så många barn runt om i vårt avlånga land kan skriva under på de här upplevelserna av utsatthet och uppgivenhet.
Det kommer dessvärre alltid att finnas trasiga hem. Med en borgerlig regering och deras trygghetsförsämringar riskerar dessa att bli ännu fler. Då måste samhället kunna erbjuda barnen från de här hemmen den hjälp de behöver.
Kommer vi att ha råd med det, varvat med skattesänkningar på vård och omsorgs bekostnad? Det betvivlar jag, dessvärre.