Höga ingångslöner i typiska förstajobb inom butik och hotell är en förklaring till den orimligt höga ungdomsarbetslösheten.
Genom att ständigt driva upp lönerna för de lägst betalda yrkena bidrar facken till färre jobb för invandrare och ungdomar. Fackens agenda blir allt tydligare: att ta hand om medlemmar med jobb - ungdomar utan jobb får samhället ta hand om.
Fackförbunden erkänner inte lönebildningens inverkan på ungdomsarbetslösheten, som är tre gånger högre än den genomsnittliga arbetslösheten. Arbetsgivarna och regeringen är de naturliga måltavlorna för deras kritik. Arbetsgivarna satsar inte på unga. Regeringen satsar inte på utbildning och bidrag.
Men vem har lust att anställa en artonåring med utan erfarenhet, ens för de enklaste sysslor när man kan anställa någon äldre person som inte behöver skolas in i arbetet till nästan samma kostnad?
Lönespridningen måste minska säger LO. Men forskning visar att höga minimilöner minskar utbudet av mindre kvalificerade jobb.
Det kan väl knappast vara en nyhet, ens för facket, att många unga tar sina första steg in på arbetsmarknaden via arbeten i butik och restaurang.
Inom fack- och arbetarrörelsen finns det ett obehagligt drag av nedvärderande av lågkvalificerade arbeten. Visst, man anstränger sig hårt för att höja lönerna i dessa yrken men man önskar nog helst att de inte fanns. Skitjobben.
Även radioprogrammet P1 Morgon verkar dela den synen på lågproduktiva arbeten som skitjobb. På programmets hemsida gavs inslaget en rubrik som gick ut på att ungdomsarbetslösheten skulle lösas med fler skitjobb med udden riktad mot arbetsgivarna. Rubriken ändrades efter någon timme. Ett prov på oberoende public service-journalistik får man förmoda.
Är det inte skitjobb åt ungdomar så är det pigjobb åt kvinnor. Är det bara skiftgång i stålverken och tillverkningsindustrin som är riktiga jobb? Det är lätt att få intrycket att facken bara vill att vissa arbeten ska utföras.
Faktum är att alla arbeten som skapar värden och är efterfrågade är lika "fina". I ett samhälle kan inte alla vara ingenjörer och ingen gatusopare. Hur mycket pengar som än satsas på arbetsmarknadsutbildningar och regionala högskolor förändrar det inte det faktum att alla har olika personliga förutsättningar.
Att systematiskt motarbeta de lägsta lönerna innebär också att motarbeta de som kommer i fråga för lågproduktiva jobb. Alla har inte kapaciteten att programmera banbrytande dataspel eller köra maskiner i gruvorna. Och de som har kapaciteten ska inte tvingas försörja var fjärde ungdom som inte ens kan få ett enkelt arbete delvis på grund av det höga löneläget.
Att kräva rejält höjda löner för de lägst betalda jobben är låter möjligen bra för fackmedlemmarna men det reser onödigt höga murar runt arbetsmarknaden för de som är på utsidan och vill in.
Mycket av retoriken är naturligtvis förhandlingsutspel men trots det måste facken sansa sig och fundera över kopplingen mellan ungdomsarbetslöshet och oproportionerligt höjda lägstalöner.