Just nu går många och bläddrar i högskolornas kurskataloger.
Men vad vet egentligen studenterna om chansen till att få jobb inom det område man väljer?
Enligt en purfärsk undersökning från Svenskt Näringsliv är det si och så med den kunskapen. Inte bara hos studenterna, utan också hos dem som anordnar utbildningar. Svenskt Näringsliv menar att det finns anledning att varna för att det svenska samhället har problem med att matcha utbildningar mot jobb.
Undersökningen som intresseorganisationen genomfört är faktiskt mer utförlig än den som görs av högskoleverket. Medan den officiella statistiken bara ser till om en student fått jobb efter examen, tar Svenskt Näringsliv reda på om studenten fått ett jobb som motsvarar den genomförda utbildningen.
Andelen som får kvalificerade jobb skiljer mellan olika utbildningar. Nära 90 procent av dem som studerar medicin får jobb som motsvarar deras examen. Men i humaniora och naturvetenskap är det bara runt 60 procent.
Sammanlagt har en femtedel av studenterna inte jobb ett år efter examen.
Siffran är allvarlig med tanke på den tid och de pengar som den studerande har avsatt.
Svenska studenter är bland världens mest skuldsatta.
Året 2010 hade mer än 110 000 personer betalningsanmärkningar på grund av räkningar från CSN.
Lånen för studierna ska ju betalas, oavsett om man fått det jobb man räknat med eller ej.
Självklart bör ingen luras att påbörja en utbildning, utan att veta vilka möjligheter som finns för att få tillbaka något för mödan.
Det är bra att Svenskt Näringsliv bidrar med statistik som ger ett bättre beslutsunderlag än de ansvariga myndigheternas egen.
Men samtidigt finns det skäl att kritisera den ton som vilar över utredningen. Svenskt Näringsliv är en organisation med hög trovärdighetsgrad när det kommer till saker som företagande och jobbskapande. Intresset och förståelsen avtar dock när de närmar sig ämnen där det inte är lika enkelt att göra ekonomiska kalkyler. Betydelsen av bildning och personlig utveckling är ett sådant fält.
Universitet och högskolor existerar inte enkom därför att industrin ska få lämplig arbetskraft. Högre utbildning är också ett mål i sig. En person som läser till exempel litteraturvetenskap eller etnologi kommer kanske inte att jobba med just det. Men han eller hon får kanske bättre förmåga att förstå komplicerade sammanhang, att kommunicera, att känna empati och kanske att hantera stress. Sådana effekter av bildning är inte lika enkla att mäta som direkt anställning. Men de spelar ändå stor roll för vårt samhälle.
Den som söker till högskolan ska lita på sin inre röst. Där man har ett intresse, där kan man också oftast vinna framgång. Kanske beror en del av snedfördelningen på att studenter lurats läsa ämnen som inte intresserar dem.