Hur mycket är det rimligt att en börs-vd tjänar? Lika mycket som en industriarbetare? Trettio gånger så mycket? Är det acceptabelt om en politiker tjänar fyra gånger så mycket som Medelsvensson?
Med jämna mellanrum dyker det upp olika rapporter om löneutvecklingen i samhällstoppen, där poängen är att läsaren ska förfasa sig över hur politiker och direktörer skor sig på andras bekostnad.
Senast i raden är rapporten "Makteliten - alltid mer, aldrig nog", där LO jämför lönerna för 197 personer med makt och inflytande över det svenska samhället - allt ifrån vd:ar till politiker och generaldirektörer.
Slutsatserna är de väntade: att klyftorna är för stora. En vd i något av Sveriges 50 största bolag tjänar omkring 41 gånger mer än en industriarbetare. Visserligen har elitens löner sjunkit något under krisåren, men trenden på är uppåtgående.
Det är oacceptabelt, anser LO-basen Wanja Lundby Wedin, som nu kräver ett "folkligt uppror" mot löneskillnaderna.
Det är synd att LO väljer att ta i med storsläggan. Att titta på 197 personer i samhällstoppen och jämföra dem med industriarbetare ger ett missvisande intryck av hela lönebildningen. Inkomstspridningen i Sverige hör till de minsta i världen - ett faktum som LO självklart känner till.
Något folkligt uppror lär LO inte kunna uppbåda. Däremot kan det finnas anledning att debattera samhällstopparnas löner i en mer sansad ton. Inte minst när det gäller politiker, som får sina arvoden via skattsedeln.
När tidningen Dagens samhälle härom året listade arvodena för samtliga ordförande i kommun- och landstingsstyrelser varierade ersättningen mellan knappa 20 000 till dryga 100 000 i månaden.
Det är svårt att se något tydligt samband mellan kommunernas storlek eller uppdragets komplexitet och lönekuverten. Där lönerna höjs motiveras det istället med hjälp av vaga argument, som att man följer trenden hos riksdagsledamöterna, statsråden, grannkommunen eller helt enkelt vill ha "attraktiva" löner.
Visst stämmer det att politikeryrket kan vara slitsamt och utsatt - och underbetalt. Men det är inte hela bilden. Det händer också att politiker får löner som ligger högt över deras marknadsvärde på den övriga arbetsmarknaden - eller att de använder sig av arvoden på etiskt tveksamma sätt.
Under de senaste månaderna har medierna rapporterat om höjda politikerarvoden i bland annat Vänersborg, Halmstad, Ystad, och Kramfors. I Österåkers kommun ledde kommunalrådet Ingela Gardner Sundström (M) nyligen en arvodesgrupp som kom fram till att hennes man, som är ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, var värd en arvodeshöjning på 331 procent till 33 600 kronor i månaden.
I en debattartikel i Dagens Nyheter i januari berättade Jonathan Olsson och Niklas Thidevall, moderata kommunpolitiker i Gnesta respektive Täby, om hur deras kollegor utnyttjat arvoderade poster som belöning åt sig själva och sina vänner.
Fixeringen vid fåtalet som tjänar allra mest leder fel. Det är inte alltid det högsta arvodet som är det mest klandervärda.