Högt spel av USA i Afrika
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Geografiskt; bara ett smalt sund skiljer länderna från Arabiska halvön. Religiöst; befolkningen i denna del av Afrika är till största delen muslimer. Etniskt; här bor många araber och arabättlingar. Ekonomiskt; arabiska handelsmän bedrev tidigt handel i denna del av Afrika, samtidigt som de spred islam. Språkligt och kulturellt; arabiska eller arabiskklingande språk talas i många länder och koranen är den mest spridda läroboken.
Fattigaste i världen
Mot denna bakgrund är det inte konstigt att "kriget mot terrorismen" också nått Afrika. Med det lilla Djibouti som bas, jagar USA:s Special Forces verkliga och förmenta terrorister i ett bälte under Sahara, som sträcker sig från Röda havet i öster till Atlanten i väster.
Området är det fattigaste i världen och skulle behöva mer demokrati och ekonomisk utveckling, inte förklädda amerikanska soldater och fler mutade regeringar.
Jakten på "terrorister" håller på att destabilisera regionen genom att väcka till liv en muslimsk fundamentalism som tidigare inte funnits i dessa länder, och på köpet skapa motsättningar mellan muslimer och kristna i området. Den är kort sagt kontraproduktiv.
Somalia ligger på spetsen av "hornet", är 1,5 gånger Sveriges storlek och har cirka 10 miljoner invånare.
Här härskade britter och italienare, innan de 1960 överlämnade styret till lokala klanledare och krigsherrar. Sedan 1991 har Somalia inte haft någon fungerande centralregering och stora delar av landet har varit laglöst.
1992 gjorde Clinton under FN-flagg ett välment, men tafatt försök att återupprätta ordningen, som slutade med katastrof. Döda amerikanska soldater släpades efter lastbilar på huvudstaden Mogadishus gator, och USA gav upp.
Gripa och tortera
Sedan några år är amerikanerna tillbaka i Somalia, fast i mer diskreta former och nu på krigsherrarnas sida.
I vintras skapade CIA en "allians för upprättande av fred och bekämpning av terrorister" bestående av några av de mest ökända krigsherrarna i Mogadishu. Alliansens uppgift var att gripa "terrorister" och överlämna dem till USA för förhör i Egypten och andra länder som tillåter tortyr.
Alliansens härjningar i Mogadishu stärkte den islamistiska milis (UIC) som skapats på initiativ av de shariadomstolar som i sin tur upprättats som reaktion på laglösheten i staden.
Efter några månaders blodiga strider, drevs krigsherrarna på flykten. UIC-milisen har sedan dess lagt under sig stora delar av Somalia och ställt den av EU och afrikanska länder framförhandlade provisoriska regeringen (TFG) offside.
UIC-milisens framgångar har också ökat spänningen längs Somalias gränser, till exempel mot Etiopien. Ett land som har en olöst gränskonflikt med Somalia och är djupt insyltat i somalisk politik.
Folkligt förankrad regering
Sharia-milisen är en folklig rörelse som innehåller både moderata och mer fundamentalistiska element. Ingen av grupperna vill se fredsbevarande trupper i Somalia, inte ens från Afrika.
Behandlas rörelsen som terrorister, kommer de extrema krafterna att få övertaget, och då ser framtiden för Somalia verkligt dyster ut.
Behandlas den med respekt, får de moderata krafterna en chans och UIC kan i gynnsamma fall ge Somalia en regering med större folklig förankring än provisoriet TFG.
Skulle det gå snett i Somalia, finns risk för att hela regionen dras in i ett nytt krig. USA spelar verkligen ett högt spel i Afrika. Ett spel där det bara finns förlorare, inga vinnare.