Höjda skatter eller avgifter?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I lördagens GT ondgör sig Hanna Nyman över höjda taxor i kollektivtrafiken.
Där kunde man behövt pengarna i stället för att sänka skatten! Tidigare räknade tekniska förvaltningen med att drygt 40 procent av kostnaderna för kollektivtrafiken betalades av resenärerna.
Numera, med Bussiga kortet och mycket dyrare färdtjänst, räcker avgifterna bara till 20 procent av kostnaderna. Resten är skattepengar. Bör man då höja taxorna eller höja skatten?
Då kunde skatten höjas
Riksdagsledamoten Christer Engelhardt vill ha de tolv miljonerna till vården. Han menar att all sjukvård till alla måste betalas med skattepengar.
Men sjukvården varnar för ett underskott på 40 miljoner kronor i år. Den har visserligen stått på minus varje år, så det handlar inte så mycket om skillnad i politisk vilja.
I samma tidning skriver fackförbundet Kommunals ordförande om sina lågavlönade medlemmar. De skulle behöva de tolv miljonerna som förstärkning i lönerörelsen.
De här exemplen visar väl, att skattepengarna inte längre räcker för att tillgodose allt som folk väntar sig av den offentliga sektorn.
På 70-talet gick det lätt att bygga ut välfärden. Utbildning, sjukvård, barn- och äldreomsorg med lika god kvalitet för alla. Det var bara att höja skatten. Så länge vi hade progressiva skatteskalor hade man en känsla av att det var "de rika" som fick betala. När allt fler i "arbetarklassen" kom upp i de inkomsterna fick man sluta med det.
För de flesta är väl just det skillnaden mellan "höger" och "vänster" i politiken. Vänstern vill ha hög välfärd för alla, betald med skatter.
Lägre skatt och bättre välfärd
Högern vill att folk skall få behålla mer av sina inkomster och välja själva hur de vill använda dem. Problemet är att väljarna inte vill välja. De vill ha både lägre skatt och bättre välfärd.
Den brittiska statsvetaren Vernon Bogdanor skriver på DN Debatt om det här problemet, både i Sverige och i England. Socialdemokraterna i Sverige har förlorat makten, Labour tycks vara på väg ut.
Men väljarna vill inte ha någon ny ideologi. Den politiska kampen handlar om vem som är bäst på att utveckla och modernisera det socialdemokratiska arvet, skriver han.
Det har Fredrik Reinfeldt insett, det är därför han kallar moderaterna "det nya arbetarpartiet". En ganska stor del av LO:s medlemmar röstar moderat.
Bogdanor tror att man kan klara de ökade kraven på välfärden genom mer konkurrens. Fler utförare av skola, sjukvård och omsorg skall kunna pressa kostnaderna. Jag tillåter mig att tvivla. 70-80 procent av den offentliga sektorns kostnader gäller personal. Sänkta kostnader måste betyda lägre lön, eller mer pressad arbetssituation med färre anställda. Det är knappast läkare och högre tjänstemän som sänker sina löner.
Bogdanor tar också upp klimatfrågorna. Den välbeställda arbetarklassen har just inte lust att minska på flygande och bilkörning.
Vem har lösningen
De har så nyss fått samma möjlighet som överklassen att röra sig fritt, att semestra i värmen till exempel. Det går trögt för vänstern och miljöpartiet att tala för minskad energikonsumtion.
Den politiska dagordningen handlar om vem som är bäst på att lösa de frågor som socialdemokraterna först av alla väckte.
Både konservativa och liberaler inser att välfärdsstaten är här för att stanna. Även socialdemokratiska ledare vet att det finns en gräns för hur mycket skatt man kan ta ut.
Vem är då bäst på att lösa "cirkelns kvadratur": Människor vill ha bättre offentliga tjänster, men de vill inte betala för dem.
Fakta: Cirkelns kvadratur är ett av de klassiska konstruktionsproblemen inom geometrin. Uppgiften innebär att med hjälp av passare och rätskiva (linjal utan markeringar) konstruera en kvadrat med samma area som en given cirkel. Problemet blev inte fullständigt löst förrän 1882, då Ferdinand von Lindemann visade att det är omöjligt att kvadrera cirkeln.