Det sägs att det inte är fint att visa att man har pengar i Frankrike, men pengar finns det uppenbarligen.
Varuhus som Lafayette flödar över av lyxvaror, och hela kvarter av konst- och antikvitetsaffärer säljer prylar som bara ryms i mindre palats, eller i alla fall kräver outtömliga bankkonton.
Vad sägs om en stickad räv för 28 000 kronor? Redan en modest skatt på de omåttligt rika borde ge stora pengar till statskassan.
Franskt näringsliv är mycket mer än vin, ostar och turism. Det är diversifierat och högteknologiskt. Åk ut till den futuristiska kontorsstaden La Défence, där huvudkontoren finns.
Utvecklat välfärdssamhälle
Den jättelika bågen som syns över hela Paris är uppkallad efter den socialistiske presidenten François Mitterand (1981-1995). Men den modernt designade hissen till utsikten på Mitterandbågen är stängd "définitivement", så ibland går det snett.
Frankrike är också ett väl utvecklat välfärdssamhälle, med Europas kanske bästa och mest tillgängliga sjukvård, bra skolor för de flesta och utmärkt kollektivtrafik. Vad är det då som är fel med Frankrike?
Ja, statsfinanserna är inte i bästa skick, mer av slentrian än av nödvändighet förefaller det. Eftersom fransmännen redan har bland Europas högsta skatter (högre än i Sverige), gäller det i första hand att försöka få ut mer av skattepengarna. Det finns givna sparområden. Den statliga byråkratin är övertung. Poliserna åker omkring kompanivis i bussar, och landet håller sig med ett stormaktsförsvar, inklusive kärnvapen, som det varken behöver eller har råd med.
Avskyr diktat från EU
Statliga företagskonglomerat på energiområdet, skulle må bra av mer konkurrens. Den sociala budgeten belastas av låg pensionsålder i förhållande till hög medellivslängd (den högsta i Europa).
Fransmännen tar välfärden för given, och avskyr diktat från EU och Tyskland. Samtidigt är EU i mångt och mycket ett franskt projekt. Fransmännen är inte mer nationalistiska än tyskar, och absolut inte mer rasistiska än andra européer, trots framgången för främlingsfientliga Nationella fronten (FN) i presidentvalets första omgång.
Marine Le Pen fångar skickligt upp fransmän som känner sig överkörda av utvecklingen. Men man löser inte sociala problem genom att hetsa mot muslimer. Den pragmatiske socialisten François Hollande, som leder stort över den sittande presidenten Nicolas Sarkozy inför den andra avgörande presidentvalsomgången den 6 maj, har goda utsikter att ena den splittrade nationen och minska klyftorna.
Hollande utesluter inte effektiviseringar och besparingar, men vill också se offentliga satsningar på fler lärare. Han lovar att stödja EU:s finanspakt, men kräver tillägg som främjar tillväxten. Ett krav som han numera inte är ensam om i Europa.
I Sveriges intresse
En fransk-europeisk politik som stoppar den pågående nedpressningen av ekonomin ligger i Sveriges intresse.
En fransk regering bestående av vad man brukar kalla "Jacques Delors barn" (Socialisternas partisekreterare Martine Aubry som troligen blir Hollandes premiärminister är rentav dotter till den legendariske EU-chefen) kan också väntas föra en mindre stormaktschauvinistisk EU-politik än vad Sarkozy och hans regering gjort, och i större utsträckning stödja EU:s institutioner. Det är också bra för Sverige.
En seger för Hollande kan också bli den vitamininjektion som den europeiska socialdemokratin behöver för att rycka upp sig. Socialdemokraterna måste visa att det går att skapa tillväxt utan att offra välfärden, inte tävla med högern om att montera ner den.