Vad anser Margaret Thatcher om europakten? Eller - vad anser Meryl Streep om europakten?
Den amerikanska aktrisen hyllas för sin bild av kvinnan som var en av det sena 1900-talets viktigaste opinionsbildare. I aktuella filmen "Järnladyn" förleds publiken av Streeps porträttlikhet, rösten och de åsikter som framförs att ta kopian för originalet.
I dag är Thatcher tyst. En av det sena 1900-talets viktigaste opinionsbildare slutade, slagrörd, att tala i offentligheten 2002.
I och för sig vet vi redan svaret, om euron. Thatcher var ju euroskepsisens Prima Donna. Ingen kunde som hon punktera de unionsfrälstas ballonger. Airy-fairy, luftiga drömmar - så avfärdade hon det hon tyckte var orealistiskt, och rent ut dåligt.
Men när en rådgivare till henne blev EU-kommissionär och tog fram ett paket på 300 förslag för att göra verklighet av den i gemensamma marknaden - då sa hon ja. EU:s Även om "Enhetsakten" från 1987 inte satte EU på autopilot mot en "allt djupare union" har den kallats praktiskt viktigare än det mesta.
Thatcher sa ja när hon tyckte det var förnuftigt.
Thatcher, född 1925, lämnade dagspolitiken redan 1990 men förblir närvarande, föremål för dyrkan, avsky, och på sistone medömkan, som i Meryl Streeps gestaltning av en åldrad kvinna.
"Järnladyn" kallades Thatcher i en sovjetisk kommentar från 1975 när hon blivit ledare för det konservativa partiet, för att 1979 ta över ett land i ett tillstånd som påminner om Greklands i dag.
Thatcher ville vara Järnladyn. Hon var inte längre utbildningsministern som 1970 tvekat mellan olika sätt att spara, av oro för allmänhetens reaktion. Det blev bland annat slut på gratis skolmjölk för vissa elever, varför hon blev känd som "Thatcher - the Milk Snatcher", mjölksnattaren.
Den bilden satte sig. Thatcher blev hatobjekt för vänstern och kulturetablissemanget. Hon var inte rädd för strid. Den ledde till tre segerval och internationell ryktbarhet, tills hon 1990 störtades av sina egna när hon gjort sig impopulär med en ny "samhällsavgift", en kommunalskatt lika för alla.
"The lady’s not for turning" - andra må ändra sig, inte jag, är ett av hennes berömda uttalanden, från 1980, när det såg som mörkast ut.
Thatcher ville med sina reformer hindra att "de röda" någonsin fick makten i Storbritannien. Hon tog striden med ett oansvarigt fack. Hon privatiserade och avreglerade. Ekonomin sanerades - samtidigt som statens utgifter växte med i snitt en procent om året under hennes tid.
När irländska IRA 1982 lät fängslade aktivister svälta sig till döds för att vinna en propagandaseger försökte Thatcher finna en lösning. IRA ville inte. 1984 sprängde IRA det hotell där Thatcher och hennes medarbetare bodde. Hon undkom oskadd, andra dog och skadades. Året därpå ingick hon och Dublinregeringen ett avtal som gav Irland medinflytande över Nordirland och därmed lade grunden för en fredlig lösning där. Olof Palme var bland dem som hyllade avtalet.
Thatcher tog 1982 tillbaka Falklandsöarna från militärjuntan i Argentina. Chile hade hjälpt till på underrättelsesidan och därmed räddat många brittiska liv. Under 90-talet, när båda avgått, brukade hon träffa Augusto Pinochet vid dennes besök i Storbritannien. Hon tackade även för vad han gjort för Chiles demokrati.
Omdömeslöshet kan alltså gå hand i hand med storhet. Också detta förenar britternas två största politiska ledare under 1900-talet - Thatcher och Churchill.