Sedan en tid har Moderatledaren Anna Kinberg Batra varit pressad av en majoritet av sina kommunpolitiker att störta regeringen Löfven och bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson har sagt sig vilja stödja en alliansbudget och en regering, där Anna Kinberg Batra är statsminister och där Moderaterna står för migrationspolitiken, som liknar SD:s. Jimmie Åkesson har skrivit brev till Moderaternas ledare i kommunerna och erbjudit ett samarbete mellan M och SD.
Men nu har Anna Kinberg Batra satt ner foten och sagt nej till att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Hon ser det inte som möjligt att styra landet tillsammans med Sverigedemokraterna, utan hon vill regera tillsammans med de övriga fyra borgerliga partierna. Och de är färre i riksdagen än de rödgröna.
Så därför vill Anna Kinberg Batra vänta till 2018, när det är val igen. Då hoppas hon alliansen får egen majoritet i riksdagen.
Det är ganska klart varför Moderatledaren nu säger nej till att regera med Sverigedemokraterna. I söndags sa Centerledaren Annie Lööf blankt nej till en alliansregering med stöd av SD. Moderaterna kan inte bilda en alliansregering med stöd av SD, om inte alliansens fyra partier är med på detta. Centern säger nej och därmed faller alla möjligheter att före valet 2018 bilda en alliansregering med stöd av SD.
Frågan är nu hur alla moderata kommunpolitiker reagerar, när partiledningen så klart säger nej till deras önskan att få en regering stödd av SD. Kommer de acceptera detta politiskt- matematiska faktum?
Det finns inte någon parlamentarisk möjlighet att bilda en alliansregering före 2018. Eller kommer de att undergräva Moderatledarens ställning och tvinga henna att avgå. Kan hon vara kvar som partiledare om hon har en majoritet av partiet emot sig i en så avgörande fråga som regeringsfrågan?
Samtidigt står Moderaterna inför en avgörande skiljeväg. Kan de tänka sig att regera med stöd av ett rasistiskt och populistiskt parti, som SD. Eller ska den demokratiska högern hålla rent mot den rasistiska och våldsbejakande högern. Anna Kinberg Batra håller fast vid att Moderaterna tillhör den demokratiska högern, som inte kan samarbeta med SD. Det ska hon ha beröm för.
Efter åtta år med Fredrik Reinfeldt som statsminister har många moderater blivit fartblinda av systemskiftet i Sverige, som inneburit en övergång från bra skattesfinansierad välfärd till en skattesänkarpolitik som ensidigt gynnat de som redan är rika, har arbete och missgynnat de arbetslösa och sjuka. Nu har den Socialdemokratiskt ledda regeringen genomfört nästan alla sina vallöften. Den har stärkt välfärden genom stora satsningar på skola, vuxenutbildningen, gjort arbetsförmedlingen arbetsduglig, förbättrat a-kassan, satsat på höjda lärarlöner och fler lärare, mer personal i förskolan och äldreomsorgen. Den storsatsar på näringspolitik och att rusta upp den järnväg som Reinfeldt struntade i.
Det är klokt att Moderatledaren säger nej till att nu regera med stöd av SD. Då får svenska folket i valet 2018 avgöra om de vill ha Moderaternas skattesänkarsamhälle med ökade klyftor eller Socialdemokraternas utbyggda välfärdssamhälle med ökad trygghet och minskade klyftor.