Hoppas på två lyckliga slut 2010
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I natt kliver vi in i ett nytt decennium.
2010 kommer i Sverige att präglas av i huvudsak två händelser, som vi kan förutse: kronprinsessans bröllop den 19 juni och när vi exakt tre månader senare går till val.
Jag tycker att båda händelserna blir härliga och spännande men tyvärr kan vi bara vara säkra på att en av dem får ett lyckligt slut.
Som opinionen ser ut i dag skulle vi troligen få ett maktskifte i Sveriges riksdag. Det skulle inte innebära någon revolution men knappast något steg framåt. Ett återskapande av bidragslinjen är högst sannolikt.
Det enda positiva med en rödgrön regering skulle vara att miljöpartiet skulle få ett mycket större inflytande än sist det begav sig. De kommer knappast att nöja sig med en statistroll den här gången i så fall.
För Gotlands del skulle ett maktskifte verkligen bli ett jättekliv bakåt. Trots envist lobbyarbete från framför allt socialdemokraterna som försöker göra bilden av Gotland till en plats längst ner på havets botten visar fakta och verkligheten på annat.
Allt beror inte på den politiska ledningen men Eva Nypelius säkra hand vid rodret har helt klart bidragit till Gotland relativt gynnsamma ställning genom lågkonjunktur och finanskris.
Mycket tyder på att vi ännu har två jobbiga år framför oss. Med stora svårigheter att få den kommunala ekonomin i balans.
Vad jag önskar mest av allt för det nya året är att den politiska ledningen av Gotland vässar sin kommunikativa förmåga. Här finns en del att göra.
När det blir oklarheter eller när debatten sprider myter och missförstånd måste man vara snabb med tydliga och sakliga besked.
Debaclet med de uppsagda barnskötarna som återanställdes är ett bra exempel på bristen på tydlighet utåt. Tyvärr är det just barn- och utbildningsnämnden med sin förvaltning som står för många av de dåliga exemplen. Det spelar ingen roll hur tydlig man är internt om signalerna och budskapet utåt blir förvirrat och fältet lämnas fritt åt krafter som vill göra allt för att förstärka denna bild av otydlighet och svagt ledarskap.
Man kan inte lita på att tiden kommer att visa vem som hade rätt eller tro att det blir värre av att ge sig in i debatten eller bemöta osakligheter.
Det vore så oerhört tråkigt om sittande majoritet förlorar valet på att motståndarna lyckas med sin kampanj, och att de sitter tysta och ser det ske.