LEDARE: Humanisternas bön blind för samtiden

Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte" kan möjligen betraktas som lyckad då den fått åtminstone två texter på ledarsidan i en av de största dagstidningarna sig tillägnad under den gångna helgen. Men humanisternas mål, att göra Sverige sekulärt, framstår lika trängande som att skipa fred i landet - alltså inte alls.

Bland annat går man hårt åt religiös tro och påstår att ateismen är missförstådd, att den är intellektuellt hederlig och har mycket att lära de hokus-pokus troende. Man kan fråga sig hur pass verklighetsförankrad denna tolkning av samtiden är?

Att tillskriva ateister en offerroll framstår som befängt och onödigt, i synnerhet i den här delen av världen. Sverige är onekligen ett av världen mest sekulariserade länder - när och var i det offentliga samtalet tvingas en ateist försvara sin ateistiska tro? Det är däremot väldigt vanligt att den som har en religiös tro tvingas mörka och försvara den om vart annat - allt för att vinna den sekulära omgivningens acceptans och inte framstå som irrationell eller som någon som håller på med "hokus-pokus". Det är ytterst få offentliga personer som skyltar med sin religiösa tro, till stor del beroende på det rådande samhällsklimatet.

Förvisso finns det en del sällskap där det inte heller är populärt att vara ateist. I vissa yrkessammanhang, som skribentens, konstnärens eller i andra fria utövares gemenskap kan en intellektuell möjligen bemötas med skepsis om han eller går ut och markerar sin position som fundamentalist, oavsett om man är kristen, muslim eller ateist. Men det handlar snarare om den svart-vita livsinställningen än om åsikternas innehåll.

Ett populärt argument för ateismen som lockar många nya anhängare gäller religionens sammanblandning med krig, förtryck och övergrepp. Men det är knappast intellektuellt hederligt att påstå att de avskyvärda brott som begås i religionens namn har med religionens kärna att göra. Ytterst sett har det med kultur- eller samhällsspecifika traditioner och strömningar att göra.

Tänk bara om vi skulle skylla alla brott som begås i kärlekens namn på kärleken? Hur skulle det se ut? Skulle ett samfund för ett "kärlekslöst Sverige" kunna vinna framgång på samma sätt som humanisterna samlar medlemmar till ett "sekulärt Sverige"?

När humanisternas ledare, Christer Sturmark, i Gomorron Sverige på bästa sändningstid står och säger - "Det är viktigt att ateister får en röst i samhället" - appellerar han till folks medkänsla med de förtryckta och målar en falsk bild av verkligheten. Medan humanisterna kämpar för att ingen ska behöva pådyvlas en tro, så gör de sig själva skyldiga till just detta, att de försöka övertyga andra om sin tro: den ateistiska läran.
Ateisternas röst i Sverige är redan mycket stark, så stark att de inte uppfattar hur tyst det är runtomkring.

Ledare: Humanisternas bön blind för samtiden