Är Anders Jeurling bekant? Troligen inte. Men namn som Arthur Nilsson, Robert Herlitz, Torvald Lönnefalk, Jurgen von Zweigbergk och Göran Mattsson känner läsarna säkert bättre till. Alla stora profiler i Gotlands Allehandas historia under 1900-talet. För att inte tala om 2000-talets Rolf K. Nilsson och Mats Linder.
Dessa möter vi ett nyutkommer praktverk som skildrar den svenska moderatpressens historia där just avsnittet om GA spelar en väsentlig roll. Författare är Bo Östman, tidigare bland annat chefredaktör på Västernorrlands Allehanda, och en riktig murvel i ordet allra bästa bemärkelse. I "Från bly till padda" reser han runt bland de svenska landskapen och berättar om de moderata (konservativa) tidningarnas öden och äventyr. I dag finns det 21 moderata aviser – under hela 1900-talet har det funnits inte mindre än 267 med denna beteckning. Än mer tidningsrikt var 1800-talet – bara på Gotland utgavs inte mindre än 20 tidningar (de flesta dock med kort levnadstid)!
Att Bo Östman ägnar Gotland i allmänhet och Gotlands Allehanda i synnerhet stort utrymme i sin bok är inte så konstigt. Medieutvecklingen på ön har betydande allmänintresse. Lars Herlin, ”gammal” tidningsdirektör, beskriver det på ett bra sätt:
”Vi var först med offsettekniken, först med samtryck av två konkurrerande tidningar, först med två konkurrenter i samma företag, först med två rivaliserande redaktioner i samma lokaler...”
Men färden fram till dagens situation har inte varit okomplicerad. När Norrköpings Tidningar kom på banan som en tänkbar ägare till inte bara Gotlands Tidningar utan även GA var misstron påtaglig. Men det blev affär, inte minst tack vare gotlänningen Björn Jacobsson, tidigare koncernchef i Norrköpings Tidningar.
En av dem som var bekymrad över att NT skulle ta över GA var legendaren Göran Mattsson. Så sent som dagen före hans bortgång, en förfärlig marsdag 1999, hade jag ett timslångt samtal med honom om just detta ämne.
Självfallet handlar ett betydande avsnitt i Bo Östmans bok om Göran Mattsson, vid sidan av GT:s redaktionschef Rune Jacobsson det sena 1900-talets stora gotländska tidningsprofil. Båda var mina vänner och många sena nätter – då tidningarna var klara – satt vi tre på Nunnans uteservering på Stora Torget och löste gotländska världsgåtor.
Göran Mattsson var GA:s chefredaktör under 16 år. Bo Östman slår fast: ”Mattsson var engagerad i moderat politik, men ingen partimegafon utan han tänkte självständigt och bildade sig egna uppfattningar i olika frågor.”
Överallt fanns Göran Mattsson med: för att marknadsföra tidningen helt visst, men också för att möta läsarna som han behandlade med så stor respekt. Hans tidningsmannakodex kan sammanfattas så här: ”Dem vi skriver om och för ska vi kunna se i ögonen.”
Bo Östmans bok är kryddad med anekdoter och bortglömda fakta, händelser och episoder ges nytt liv. Vem tänker till exempel på att Gotlänningen faktiskt var konservativ ända fram till mitten av 1930-talet då ett lantbrukarkonsortium övertog aktiemajoriteten? Och att det var på vippen, 1951, att den socialdemokratiska A-pressen köpte GA?
Ur anekdotfloran hämtar vi den replik som Gotlands-Postens chefredaktör Gustaf Smedman avlevererade då han fick 50 kronor i lön: ”Förut hade jag ingenting, nu har jag dubbelt så mycket.”
Men vem var då Anders Jeurling? Jo, en 23-åring som 1875 köpte Gotlands Allehanda av Otto Fredrik Kuylenstierna och J A Lindbom, som startat tidningen två år tidigare, för 20 000 kronor. När Norrköpings Tidningar gick in på den gotländska tidningsmarknaden var prislappen 35 miljoner...
”Från bly till padda” är främst en – lysande – historisk skildring. Men Bo Östman låter också dagens tidningsproducenter spå om framtiden. Som GA:s Ulrica Fransson Ingelmark som säger: ”Papperstidningen kommer att finnas kvar, men den blir annorlunda. Sedan är det förstås upp till läsarna vilken distributionsform de föredrar och hur snabbt förändringarna sker.”