Hur betalas välfärden?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det blev bitvis politisk pajkastning av enklare sort, men också kloka reflektioner om orsakerna till de stora svårigheterna att få pengarna att räcka till det stora behovet av sjukvård och äldre- och handikappomsorg.
Debatten visade att det krävs ett mycket tålmodigt arbete från politikerna att ständigt jaga kostnader för att skapa resurser, som kan tillgodose det ständigt ökande behovet av sjukvård och äldreomsorg. Kommunalrådet Björn Jansson (s), ordförande i social och omsorgsnämnden, fick förklara orsakerna till nämndens stora underskott. Det hänger delvis ihop med det vakuum i förvaltningsledningen, som uppstod i bytet mellan tidigare och ny förvaltningschef.
Det är ju inte lätt för politikerna att fatta rätt beslut om de inte får en korrekt bild av hur mycket det olika verksamheterna kostar. Och det är inte lätt att ändra på hur en hel förvaltning med alla anställda på olika nivåer fungerar. Gamla traditionella arbetssätt måste omprövas och inom Björn Janssons nämnd ser man nu på biståndsbedömningarna, så att de ligger på rätt nivå. Det vill säga så att det sker en rättvis bedömning av hur mycket hemtjänsten eller annat bistånd någon ska ha. Dessutom är det lagar som tvingar nämnden att ge viss omsorg till äldre och handikappade.
Även om de borgerliga självklart kritiserade främst socialdemokraterna för bristande ledarskap, vet de ju att de inte skulle ha klarat ekonomin bättre. Det var nog därför som exempelvis centerns Eva Nypelius var så lågmäld i kritiken och mer resonerande runt de politiska problemområdena. Centern har det ju särskilt svårt då de sagt nej till besparingar på 20 miljoner kronor genom nedläggningen av de två äldreboendena Ekängen och Forsagården, som inte behövs.
Idag kan man säga att det bedrivs verksamhet inom sjukvården, äldre- och handikappomsorgen och räddningstjänsten för cirka 80 miljoner kronor mer än vad kommunfullmäktige har beslutat om. Då kan politikerna höja och införa nya avgifter eller höja skatten. Eller skära ner i dessa välfärdstjänster. Det går att rationalisera och öka effektiviteten, men inte så det täcker hela underskottet.
Det finns inga hokuspokuslösningar, som ger välfärd och en ekonomi i balans. Det är bara politiskt gnet som gäller och kraften att ta tuffa beslut. 85 procent av skattepengarna går till vård, omsorg och skola och denna välfärd på Gotland håller hög kvalitet. Och den politiska enigheten är faktiskt mycket större om tagen än man kan tro. De borgliga har inte kommit med några besparingsförslag, som den nuvarande majoriteten röstat ner.