Hur en politiker borde vara
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Han irriteras uppenbarligen av statsministerns lugn och kyliga framtoning. Få saker, om ens några, får Reinfeldt ur balans. Det tydliggjordes nyligen under radions 90 minuter långa telefonväkteri. Ingen fråga fick honom att höja rösten. Detta upplevdes alltså irriterarande i den stora tidningen.
Bättre då Göran Perssons glänsande retorik och känsloreaktioner. Eller varför inte Palmes en gång. Då glödde pennorna. Jag kan förstå journalisterna. Det är deras jobb. Reinfeldt gör det svårare att skapa rubriker. I någon mån också Sahlin, fast där är masken mjukare. Det tycks som om toppolitikerna känner att någon sorts mask måste sättas på när de träder ut i offentligheten. Mera mänskliga och känslosamma är de ofta i riksdagsdebatter. Det är bra för så ska det va, i demokratins högborg. Men där utanför blåser det kyligare.
Väljarna då? Hur får de fatt på människan bakom masken? Hur kan väljarna få en egen uppfattning när nästan all information och alla bilder kommer genom media?
Jo då, media tar också ansvar med neutrala reportage, analyser och inkännande porträtt. Men hur många läser tidningar idag? Åk tunnelbana eller buss i Stockholm en morgon. Där är det de snuttifierade nyheterna i Metro som gäller. Och för många är det allt, plus kanske TV-nyheter på kvällen innan Idol och Bonde söker fru.
Man kan alltid fundera på hur folk får sin politiska uppfattning. Det har forskats mycket om detta. Är det med modersmjölken, genom kompisar och arbetskamrater eller genom media? Grunden läggs nog tidigt och sedan är de flesta lojala.
Dock kan lokaltidningar påverka eftersom de står nära verkligheten och speglar politiken väl. Det kan nog få en och annan att fundera och kanske vädra sitt missnöje. Men det skall mycket till att byta sida när valsedeln väl skall stoppas i kuvertet i valbåset. Och fortfarande är det rikspolitiken som slår igenom också på det lokala planet. Det kan nog de borgerliga riksdagskandidaterna här komma att få erfara. Orättvist kan det tyckas.
Trovärdighet och framtoning
Men hur är det då med masken. Vad tycker väljarna om? Den goda retoriken kan nog påverka, eller snarare stärka i anden, de som kommer till möten för att lyssna. Men till slut är det ändå trovärdigheten som fäller utslag och kanske framtoningen. Och förstås, vad som blir gjort för mig: jobb, skola, omsorg och vård.
Skall politikerna vinna över nya proselyter måste de ge sig in på andra politiska fält för att göra väljarna nyfikna, som kultur, miljö eller våga tala om det mänskliga. Våga bli personlig. Våga komma nära. Vara sig själv. Kasta masken. Bli igenkänd av dig och mig. Därför att det är du och jag som har valt och som väljer.
Det är en god sida av demokratin, att få vara sig själv.