Det finns två sidor av Gotland, längtan till ön och bemötandet som finns anledning att återkommande diskutera.
Om viljan finns att ön skall vibrera året runt, hur tar då bemötande av de inflyttade eller hemvändande sig form? Ungdomar som skaffat sig en utbildning och vill slå sig ner på ön, har kanske en familj att återvända till. Men jobb växer inte på trän. Alla kan inte bli företagare. Det är ungefär som att alla afrikanska kvinnor i biståndsverksamhet förväntas leva på sömnad och trädgårdsskötsel och män på snideri i någon form.
Ungdomar som nu med utbildning söker jobb på förskolor, i fritidsverksamhet och på fritidsgårdar möts med frasen: ”Du har ingen erfarenhet.” Hur skall ungdomar få erfarenhet, om man inte ger dem ett jobb?
Regionen har i de här områdena på grund av sjunkande elevantal fastnat i en snedrekrytering kan man lugnt påstå. Man anställer äldre inom områden de inte alltid passar in i. Regionansvariga inser inte att skola och fritid behöver uppblandad personal i olika åldrar för att verksamheten skall få en ny input. Självklart borde regionen på alla områden anställa också yngre nyutbildade för att möta dagens barn och ungdomsintressen.
Har man ingen bas och vill flytta till ön, är det inte helt enkelt. Det framkommer med all tydlighet i GT 21 augusti under rubriken: ”Inte förvånande att folk flyttar”. Ingången är arbete. Får man ett jobb med flytten, finns arbetskamrater. Det är nödvändigt att ha en fot inne någonstans, för Gotland är en sluten värld på många sätt.
Inne i en organisation syns du förhoppningsvis, utanför gäller det att gilla ensamhet och fightas den. Det är lätt att tala glättigt om Gotland som natur, lugn, korta avstånd men vi borde tala om Gotland, människor och bemötande. Eller möten där ingen som helst magi uppstår.
Inspiration Gotland utser värdar. Hur går det till? Vem blir tillfrågad? Borde inte alla finnas till hands eller så många som möjligt? Borde inte alla öbor bli tillfrågade om de har lust på att möta nya människor och skapa en vänlig omgivning, eller?
Till åke Svensson vill jag framföra att våra ungdomar återvänder och vill bosätta sig. Jobb finns om sommaren men när hösten kommer är de inte önskvärda. De kan få lägenhet utanför stan men kan inte bosätta sig utan en hyresgaranti. Har man inget jobb kan man därför inte hyra den lägenhet man får. Moment 22 uppstår.
Så försvinner våra ungdomar med de överflygande gässen. Var de hamnar får framtiden utvisa. Förvissad kan man vara att gässen återvänder men knappast ungdomarna. Vi behöver dem.