LEDARE
Det är snart två månader sedan jag slutade snusa.
Och cirka 35 år sedan jag började.
Röka började jag med ännu tidigare, i sjuan, det var liksom givet att man skulle det, rökrutan var den naturliga samlingsplatsen på många högstadieskolor på den tiden.
Sedan rökte och snusade jag lite omvartannat, ibland båda samtidigt. Fram till 2004 då jag slutade röka för gott och det har jag självklart inte ångrat en sekund. Snuset hjälpte mig och ja, jag ersatte ett beroende med ett annat, men ett mindre livsfarligt.
Finansministerns beskrivning av snus som ett stort samhällsproblem har uppprört många och även jag har svårt att förstå resonemanget.
Alla som har försökt sluta snusa vet hur starkt beroendet kan bli och att en substans ger ett så starkt beroende är självklart ett tecken på att det inte handlar om någon hälsokost. Men samhällsproblem? Hur många drabbas av passiv snusning? Vilka är de farliga konsekvenserna?
Det sägs att skattehöjningen kommer att leda till att snus blir dyrare än cigaretter och då har man blandat ihop prioriteringarna ganska ordentligt.
Samtidigt finns det en sund tanke i att det som är onyttigt och onödigt kan beskattas för att finansiera det som är viktigt och nödvändigt, saker som skola och sjukvård. För hur provocerande det än är att höra för alla som röker eller snusar så är det ett val man gör.
Men att använda det minst skadliga beroendet för den högsta beskattningen blir ologiskt och opedagogiskt.
(Jämfört med EU-beslutet att snus inte får ha någon innehållsdeklaration är skattehöjningen dock lätt att förstå syftet med).
Jag hade aldrig räknat på vad snusandet kostade mig i pengar men för nån dag sedan räknade jag ut att det var cirka 500 kronor i månaden. Man kan ha mycket roligare för 500 kronor än stoppa illaluktande saker i munnen. Kanske får prishöjningen någon att sluta men då faller å andra sidan tanken med att skatten på snus ska finansiera regeringens reformer i vårbudgeten.
Någon kanske faller tillbaka till rökningen och då har ingenting vunnits över huvud taget, vare sig för statskassan eller folkhälsan.
Att tjäna pengar på människors dåliga vanor är en strategi man kan ha för att styra beteenden. Att få folk att byta dåliga vanor mot goda är en annan. Här finns gigantiska krafter som vill få oss att tro på att det är så gott som omöjligt att sluta både röka och snusa. Som allt annat är det inte alls svårt bara man har rätt motivation och verkligen vill.
Har man en gång fastnat för ett beroende är det dock inte ovanligt att man byter ut en ovana mot en annan. För min del först snus istället för cigaretter och nu typ smörgåsar istället för snus.
Och då kommer vi till det faktum att Socialstyrelsen ser övervikt som ett större samhällsproblem för folkhälsan än snuset...