Hur kan man sälja barn?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men hur började det? Det kan behövas en tillbakablick. Sexuella övergrepp på barn har förekommit genom historien. Svårt att veta i vilken omfattning. Men att det accelererat i vår tid är fullt klart.
Övergreppen på barn i vår tid uppmärksammades först i slutet av 1980-talet av författaren Majgull Axelsson med sin skakande bok "Rosario är död". En beskrivning av den 11-åriga Rosario Baluyots öde, där sexuella övergrepp från den österrikiske läkaren Heinrich Ritter ledde till hennes plågsamma död.
1990 samlades i Chiang Mai i norra Thailand några socialarbetare från olika länder i Sydostasien för att diskutera en oroväckande företeelse - en tilltagande turism med syfte att ha sex med barn. Man beslutade att starta en kampanj - End Child Prostitution in Asian Tourism (ECPAT) - för att göra världen medveten om vad som höll på att hända deras barn.
Pedofiler till Thailand
Den kampanjen togs in till Sverige av Rädda Barnen 1992. Som nyutnämnd generalsekreterare fick jag möjlighet att driva ett omfattande arbete mot barnsexturism och barnpornografi. Det började med att två utsända medarbetare på plats i Thailand råkade kunna tipsa polisen om en svensk pedofil, som på badstranden skröt om sina bravader.
Han greps senare på kvällen (februari 1993) på bar gärning med en ung pojke på sitt hotellrum. Detta fick enorm uppmärksamhet i media, såväl i Sverige som utomlands.
Det var den så kallade "66-åringen". Det gav vind i seglen för Rädda Barnens opinionsarbete och för kampen att få till stånd ett förbud mot innehav av barnpornografi.
Barnpornografiskt material hade då börjat dyka upp allt oftare med stora beslag av videokassetter (Huddinge-härvan och Norrköping-härvan). Internet var knappast uppfunnet då. När jag strax före jul 1992 visade ett fem minuter långt hopklipp från dessa videos för dåvarande rikspolischefen Björn Eriksson blev reaktionen häftig.
Jag kan se honom när han vankar av och an i korridoren och upprepar "Fy fan, tänk om det varit mina döttrar".
Handlingskraftigt såg han till att möta vårt krav på en särskild enhet på Rikskrim för att hantera dessa brott. Enheten finns än idag och har vuxit, men har inte de resurser som skulle behövas för att stävja dagens situation.
För att få till stånd en lag mot innehav av barnpornografi krävdes en grundlagsändring. Vårt målinriktade lobbyarbete från Rädda Barnen lyckades, men vi arbetade mot mycket starka krafter i samhället - de stora tidningarna, flera politiska partier, tunga debattörer.
De ansåg att vi hotade tryckfriheten. Men vi hävdade bestämt att tryckfriheten inte kunde vara menad att tillåta spridning av bilder, som för sin tillkomst krävde övergrepp på barn. Så vi kämpade på för barns rätt att inte utsättas för övergrepp.
Barnpornografi är förbjudet
Vi hade under denna tuffa tid starkt stöd från dåvarande justitieministern Laila Freivalds och dåvarande försvarsministern (tidigare talmannen) Thage G. Peterson. Grundlagen ändrades och från och med den 1 januari 1999 är innehav av barnpornografi förbjudet. Mönsterbildande för andra länder. Tålmodigt och envist arbete bär frukt!
Rädda Barnen och andra tog också initiativ till den första "Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn" som kom att hållas i Stockholm 1996 med statsminister Ingvar Carlsson som värd och med Drottning Silvia som aktiv beskyddare. Hela 122 länder deltog på hög nivå.
Därmed spreds en medvetenhet om denna viktiga barnrättsfråga ut över världen. Men känn på uttrycket "kommersiell sexuell exploatering" - alltså att handla med barn. För det är det som det handlar om. Men kan man sälja och köpa barn? Naturligtvis inte. Men likväl sker det. Idag finns en utbredd trafficking. Ur led är vår civilisation.
Så kom Internet på bred front och därmed fick pedofiler och porrkonsumenter en ny möjlighet till övergrepp på barn. Förstärkta med vanliga kontokort för att köpa in sig på olika sajter. Hur kan kontokortföretagen acceptera detta?
Har en pornografisk bild på ett barn en gång hamnat på Internet, så finns den där för all framtid och övergreppet sker om och om igen, varje gång någon tittar på bilden.
Idag finns å andra sidan teknik, introducerad av ECPAT Sverige, som ger möjlighet att stänga barnpornografiska sajter liksom att stoppa försök till tittande på bilder.
Varje dag stoppas - hör och häpna - cirka 30 000 sådana försök i Sverige. Nog finns det anledning att fundera på hur det ser ut i vårt samhälle. Vad är det som styr denna konsumtion? En sjuklig sexuell läggning, en sexuell nöd, ett påtvingat behov genom sexualiseringen i samhället, eller vad?
Folkets vrede!
Nog borde kampen för att få stopp på detta elände vara en högprioriterad fråga för vilken regering som helst och för internationella organisationer.
Men det är som om man inte orkar engagera sig när ett problem blivit alltför vanligt. Ta som exempel hiv/aids, narkotika, mobbning och så barnpornografin.
Helt plötsligt är det som om det blir accepterat och på något obegripligt sätt tillåts det fortsätta utan de kraftfulla åtgärder som borde vara självklara. Då finns bara du och jag kvar som kan säga ifrån och ställa krav i olika sammanhang. Folkets vrede!
Barnpornografihistoria. Ack, om det nu var historia. Att världen hade detta bakom sig. Att det blott kunde betittas på museum av förundrade besökare som frågade sig hur dom på den tiden kunde bete sig så mot sin egen avkomma.