År efter år. Hur kunde det få fortgå? Förintelsen, massmördandet. Varför satte ingen käppar i hjulen på mordmaskineriet? Varför reagerade ingen högljutt i omvärlden över den bruna ideologin att förinta ett helt folkslag, judarna?
I trålen drogs också in romer, homosexuella och människor som ansågs avvikande och misshagliga. Hitler lyckades manipulera sitt folk och tydligen en hel värld.
Bomba järnvägsräls i stället
Frågorna är många när Förintelsens minnesdag den 27 januari världen över uppmärksammar Förintelsens offer. Bevisligen kände de Allierade under många år till förintelselägren. Varför bombade de inte järnvägsrälsen till lägren?
I stället för att bomba tyska städer sönder och samman som krävde
10 000-tals civila liv. Att bomba järnvägsrälsen hade varit ett effektivt sätt att förhindra transporterna till gasugnarna. Obegripigt att omvärlden tillät Förintelsen att fortgå. Istället skrevs ett av de allra dystraste kapitlen i mänsklighetens historiebok.
70 år har gått sedan mordindustrin tog fart. Förintelsen pågick också mycket nära Sverige, i Baltikum. Bara i Litauen räknar man med att 130 000 judar mördades. I Lettland 70 000 och i Estland cirka 1 000 judar. Till dessa siffror skall läggas mord på romer och ryska civila. Den svenska underrättelseverksamheten tycks ha varit väl informerad om vad som pågick. Men hur agerade den svenska samlingsregeringen? Med tystnad, på samma sätt som de tillät Hitlers permittenttåg och materialtransporter genom Sverige. Ytterligare ett dystert kapitel skrevs in i historieboken.
Snart inga vittnen kvar
Ännu hålls minnet av Förintelsen levande. Men de som kan vittna börjar bli gamla. Det beräknas att cirka 500 000 överlevande fortfarande finns i livet, varav 90 000 i det forna Sovjetunionen. Senast 2025 har de sista som var med under nazitiden dött. Då upphör den levande länken till detta förflutna. Samtidigt förfaller den mest kända förintelseanläggningen, Auschwitz (inklusive Birkenau). Dit 1,3 miljoner människor kommer årligen för att minnas och hedra offren. Många av besökarna är ungdomar och skolklasser, också från Sverige (och Gotland). Tappra försök görs nu att få fram resurser för en nödvändig restaurering. Minnet av Förintelsen måste hållas levande, annars blir det fritt fram för odemokratiska strömningar. Vi ser dem i många länder i Europa och i Sverige.
Förintelsen fortsätter in i vår tid. Nu kallas det folkmord. Exemplen är många: Balkan, Rwanda, Darfur, Kongo. För att inte tala om Hiroshima och Nagasaki 1945, som förintades av två atombomber som aldrig hade behövt släppas.
Lär människan av historien? Sorgligt nog verkar det inte så. Makten och dess militärmaskineri är skrämmande lika genom alla tider. Och hur tillämpas folkrätten i praktiken?
Förintelsens Minnesdag blir ofta en upprepning av hemskheter och massmord. Betänk då att bakom varje siffra finns en människa som du och jag. Som ville sitt liv, som drömde om ett liv, som hade en stark livslåga. En låga som brutalt släcktes.