Hur länge kan Gotland ensam driva ett eget sjukhus?
Frågeställningen kan tyckas vara provokativ. Men i perspektiv av ständigt ökande underskott för att kunna behålla den vårdnivå som krävs är frågan synnerligen relevant. När tillkomsten av nya regioninnevånare och därmed ökade och tillräckliga skatteintäkter i princip står stilla når man så småningom en brytpunkt där en ytterligare höjning av kommunalskatten är omöjlig. Och det går inte i längden att förlita sig enbart på skatteutjämning från rikare kommuner eller utdelning av kömiljarder för att man är bra på att bereda ett snabbt första läkarbesök.
Så vad gör man då? Om man ser sig omkring bland landstingen på fastlandet så är de i samma prekära situation. Om man bortser ifrån Stockholms län som har det högsta skatteunderlaget i landet. Ska vi avveckla Region Gotlands motsvarighet till landstingen som vi inte har råd att driva i egen regi och söka att få ingå i Stockholms län? Vilket givetvis skulle innebära en avsevärt större börs att gräva ur och garantera fortsatt hög vårdnivå året runt även på Gotland. Redan i dag är samverkan med fastlandssjukhusen Karolinska och Huddinge synnerligen väl etablerad men kostar oss gotlänningar åtskilligt i form av utomlänssjukvård. De gotländska politikerna som i dag stångar sina pannor blodiga mot de ständigt återkommande underskottssiffrorna i sin budget skulle i stället få sitta in i ett annat forum för att bevaka våra intressen. Men frågan är om de rika stockholmarna skulle välkomna en fattig släkting från landet. Som visserligen ställer upp på sommaren med plåster och omvårdnad när man vistas på sommarnöjet – men ... svaret blir nog sannolikt nej tack. Och mången gute skulle säkert hävda sig self nock; naij vi vill inte bli en förort till Stockholmrar...
Den onekligt bästa lösningen för de regionala sjukhusen i hela vårt land vore att de i sin helhet drevs av en central statlig myndighet. Och vad skulle man vinna på det? Åtskilligt vill jag hävda. Dagens overheadkostnader i varje län skulle minska radikalt. Hyrläkarsystemet som i dag är en tung och ständigt tung kostnad skulle försvinna eftersom konkurrensen mellan sjukhusen skulle försvinna över en natt och slå undan benen på bemanningsföretagen. Som idag för stora kostnader förmedlar ”God dag-adjö-läkare” som kanske egentligen borde få vila när de tar ut sin kompledighet eller semester. Med en differentierad lönesättning för all personal skulle man vid behov kunna styra all vårdpersonal till den del av landet där det för stunden finns det största behovet.
Nu frågar sig vän av ordning; har han blivit kommunist?
Nej, men jag har med stort intresse ingående läst underlaget från hälso- och sjukvårdsförvaltningen inför det kärva budgetbeslut man tog fullmäktige i måndags. Och är nog lika skakad som de flesta politiskt intresserade men framför allt våra politiker borde vara inför vad som där visas inför framtiden om ingenting radikalt görs.
Vad gör vi? Fundera ett varv till…