Regeringen har genomfört enorma skattesänkningar. Mer än förre M-ledaren Bo Lundgren lovade i valet 2002. De säger att skattesänkningarna varit självfinansierande och det kanske delvis stämmer. Men ser man hur regeringen trollat med avgifter och skatter ser man också att det är de sämst ställda som står med Svarte Petter.
Samtidigt har man fördubblat avgiften i den allmänna löneavgiften. Ökad löneavgift är i realiteten en höjd skatt. Dessa pengar har använts till att sänka andra skatter. Parallellt har man sänkt ersättningsnivåerna i sjukförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringen, som då främst drabbar sjuka och arbetslösa.
Moderaterna gick till val 2006 på att sjukskrivningarna hade ökat lavinartat och att Socialdemokraterna medvetet gav människor förtidspension för att få bort dem ur statistiken. Det har visat sig vara en seglivad vandringssägen, för egentligen ökade antalet sjuka inte nämnvärt.
Det som hände var att allt fler blev långtidssjuka, mycket beroende på att man hade skurit i arbetslivsrehabilitiering, högre tempo på många jobb och nedskärning av sjukvården. Det fortsatte under den borgerliga regeringen, vilket också syns i ökande sjuksiffror idag, trots hårdare regler och utförsäkring av sjuka. Idag vet inte myndigheterna hur många av de tiotusentals utförsäkrade livnär sig.
Det finns massor av exempel på hur sjuka friskförklarats från en dag till den andra, bara för att deras tid är ute… Jo smaka på de orden, för det är just det som sker. Regeringen har gång på gång lovat att sådant inte får ske, men ändå fortsätter det.
Syftet med utförsäkringar och försämrade ersättningar är naturligtvis att tvinga desperata människor att återgå eller ta vilket jobb som helst till vilken lön som helst. Misstanken att många använder systemen utan att behöva det, gjorde att man med lägre ersättning skulle tvinga folk att söka jobb som inte finns. Det säger man inte öppet förstås.
Att sätta sådan press på människor kan få flera negativa konsekvenser. Psykisk ohälsa, låg utbildning ger en tröskel och matchningen försämras. Regeringens egna utredare Nils Karlsson och Ola Skånberg konstaterar att ”på en makronivå kan en missmatch mellan arbetssökande och lediga jobb leda till ökad jämviktsarbetslöshet, minskad tillväxt via förluster i humankapital och lägre produktivitet”. Vidare ”På individnivå kan matchningen påverka löneutvecklingen och arbetstillfredsställelsen”.
Därför är vi många som ser fram mot en ny regering som kan ändra på detta.