Hur ska hela Alliansen kunna leva?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men liberala Upsala Nya Tidning står fri. Här konstateras att Maud Olofsson, Göran Hägglund och Jan Björklund alla har det tufft. De bör fundera noga över Alliansen och regeringssamarbetet:
"Någonstans går gränsen för när samarbetet blir mer av en belastning än en tillgång, när den egna partiidentiteten drunknar i det gemensamma borgerliga budskapet. Gränsen är kanske inte överskriden än, men partierna befinner sig inte långt därifrån."
På måndagen meddelade utbildningsminister Jan Björklund (FP) att han röjer undan ytterligare ett hinder för skolans kunskapsförmedling.
Högstadieelever som utöver den obligatoriska engelskan väljer ett "modernt språk", för närvarande tyska, franska eller spanska, och slutför studierna, ska kunna plussa på sina poäng för gymnasiet.
Det blir slut med att elever som skulle kunna klara ett andra främmande språk avstår för att det inte ger poäng för mödan.
Problemet för Alliansen är att det inte heller ger Folkpartiet, Centern eller Kristdemokraterna poäng när deras ministrar, som här Björklund, gör bra saker i regeringen.
Alliansens sympatisörer har ingen känsla för fördelningspolitik.
Moderaterna har nu varit störst längre än Folkpartiet och Centern.
Dessa må drömma om fornstora dar, men har i praktiken sänkt förväntningarna. Dock, dagsläget känns svårt att uthärda.
Under de perioder då Moderaterna varit lite på defensiven, har Kristdemokrater (Alf Svensson) och Folkpartiet (Leijonkungstillfället) funnits där som surrogat. Men Moderaterna lär före valet inte dabba sig så mycket att väljarna skulle strömma över till alternativen.
Betydelsen för sammanhållningen av Moderaternas dominans har diskuterats alltsedan dessa ökade med elva procentenheter i valet 2006 till 26 procent. Centern gjorde stort väsen av sin ökning med 1,6 till 7,9 procent. FP och KD backade.
Vi har ofta fått höra att Reinfeldt inte kan bli statsminister igen utan att de tre andra är med på tåget.
Men vad ska han göra? Ska han be väljarna gå någon annanstans? Eller säga åt medlemmarna att sluta intressera sig för miljö, skola eller sjukvård?
Genom att klaga på moderat dominans i en intervju i Dagens Nyheter häromdagen gav Maud Olofsson en realistisk bild av stämningen i regeringen. Det är klart den påverkas av att två partier hänger på gärsgårn. Olofsson har gjort storverk för Sverige, men inte med Centern. Det är problemet för henne, liksom det är för Göran Hägglund och Kristdemokraterna.
Även Folkpartiet ligger sämre till än jämfört med 2006, men Jan Björklund möter inte samma ångest: Folkpartiets väljare är lättrörliga, men partiets bas är bred. Medan den smalnat för Centern och KD.
Och det är inte Fredrik Reinfeldts fel.