Region Gotlands bokslut för 2015 visar på ett minus med 63 miljoner kronor mot budget. Huvuddelen av detta minus står hälso- och sjukvården och socialnämnden för. Alla andra nämnder går jämnt upp eller med plus.
Drar man av reavinster och lite annat så blir det 71 miljoner kronor, som måste sparas in under tre år för att klara kommunallagens balanskrav. Det blir alltså ett besparingsbeting på 23,6 miljoner kronor per år under tre år. Innan alla andra kostnadsminskningar måste göras för att få en budget i balans.
Problemet är att nettokostnaderna har öka med i snitt 3,3 procent de senaste åren medan inkomsterna bara ökat med 2,7 procent.
De både underskottsnämnderna har gjort av med 168 miljoner kronor mer än den budget som fullmäktige anslagit till de båda nämnderna. Nu beror dessa överskridanden av budget inte på slösaktiga eller inkompetenta politiker eller tjänstemän.
Även om nu de borgerliga vill byta ut hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefan De Maecker (MP), så löser det inte problemet.
Inom sjukvården finns tre huvudförklaringar. Kostnaden för läkemedel och utomlänsvård har ökat mer än budget. Mediciner för olika åkommor finns och används för att lindra och rädda liv. Vi kan inte och ska inte neka gotlänningarna bästa möjliga sjukvård.
Dessutom gör bristen på läkare och sjuksköterskor att de kan sälja sin arbetskraft som hyrpersonal till tredubbla lönen. Denna bristsituation fördyrar den gotländska sjukvården.
Jämför vi kostnaden för den gotländska sjukvården och jämförbara landsting i Sverige, så ligger kostnaden bara obetydligt över fastlandssjukvården, cirka tre procent dyrare. Men sannolikt går det och måste gå att omorganisera öns sjukvård genom att gå ifrån onödigt stuprörsagerande till mer samarbete över gränser.
Socialnämnden har flera goda idéer hur de kan göra sina verksamheter mindre kostsam, men det kräver investeringar i egna hem för barn som måste tas om hand och liknande förebyggande åtgärder.
Eftersom det är svårt att plocka bort 100 miljoner kronor från öns sjukvård måste dessa pengar tas från andra delar av öns välfärdsproduktion. Öns skolväsende är i jämförelse med riket cirka 200 miljoner kronor dyrare, enligt SKL:s analysgrupp. Vi har väldigt många mindre skolor runt om på ön.
Nu vet vi att det är svårt att lägga ner skolor runt om på ön och det är svårt att göra några besparingar på dessa skolnedläggningar.
Barnen ska få plats i nya skolor och det kan bli mer och dyrare skolskjutsar. Samtidigt behövs det av ekonomiska, men också delvis av kvalitetsskäl en stor omorganisation av skolan på Gotland.
Redan idag har vi gymnasieskola bara i Visby. För att minska kostnaderna på skolans område, så den blir lika dyr som på fastlandet, skulle det kanske krävas att vi har bara en högstadieskola på Gotland. Istället för de sju vi har spridda runt om på ön idag.
Nu tror jag ingen politiker kommer att föreslå bara en stor högstadieskola på Gotland för att minska skolans kostnader och klara öns sjukvård. Men det visar på kalibern på den förändring som måste till för att få ekonomin i balans.
En stor höjning av kommunalskatten är inget alternativ. Ska skatter höjas bör det vara statens skatter, som är högre ju mer du tjänar.