En av den politiska debattörens främsta vapen är att kunna missförstå på rätt sätt. Nejdå, Eva Bofride, det är inte invandringen det är fel på, det är den förda politiken som brister. Min yrkesverksamma bana började under den tid då Sverige hade stor invandring. Svensk storindustri var framgångsrik på grund av invandrad arbetskraft. Fantastiska människor kom, arbetade och utbildade sig och blev verkliga patrioter för sitt nya hemland. Några jobbade, utbildade sig och återvände hem så fort de kunde verka politiskt i sitt hemland. På min arbetsplats och i samhället var vi tidvis 25 nationer representerade. Utan problem mellan olika nationsgrupper.
Problemet i dag är att de som kommer inte kan arbeta av olika skäl, när det inte finns arbete åt alla som både har utbildning, kan språket och har kontakter, hur ska då de som varken har språket, kontakterna eller kulturen kunna skaffa sig arbete? Dessutom ska de konkurrera med inhyrd utländsk arbetskraft som arbetar under ytterligt dåliga förhållanden, något som "nybyggarepartiet" omhuldar med stor emfas. Att många invandrare inte har arbete är oftast inte deras eget fel, det är politikens fel.
I fråga om vissa orters stora tillväxt så vore det intressant att veta hur stor tillväxt, Rosengård, Hammarkullen med flera liknande orter har. Huruvida dessa orter ska skapa framgång bestäms inte på centerstämman som tycker att var och en ska starta kiosk, kafé eller städföretag.
En del människors oro och missnöje baseras på att makthavare inte lyssnar. Politiker ingår i block där man måste ta hänsyn till sina blockkamrater, när man gjort sina överenskommelser så är handlingsutrymmet begränsat och ritningarna får inte störas. Hur många medborgare har önskat förändringar i fråga om väl fungerande billiga system när det gäller el, tele, post och transporter? Hur mycket tycker den vanliga väljaren att ett drivmedelspris på 14 kronor per liter förbättrat miljön?
Oavsett om Eva Bofride tror det eller ej så känner människor i Ronna i Södertälje så stor oro att man stora delar av dygnet inte vågar gå utanför sin egen bostadsdörr, alla de oroliga vill bort från den miljön. Men dessa medborgares situation och liv är tydligen inte värda att ta på allvar. Det socialdemokratiska kommunalrådet i Södertälje försöker att få regering och socialdemokrati att förstå men han viftas bort med att "han klarar det ju ganska bra".
Till sist så vill Eva Bofride inte förstå vad jag menade med mitt exempel med den afghanske soldaten vilket jag förstår - hans värdering av svenska kvinnor och män - stör ju hennes världsbild och om jag nu hade försökt att återge det jag skrev i sin helhet tidigare hade detta blivit refuserat eftersom det blev så förra gången. Min poäng är att om man är känd är ordet fritt och man får uttrycka vad man vill. Om man inte är känd får man inte ens referera till redan publicerat material.
Men jag är tacksam att jag fått denna debatt med Gotlänningen.