Kyrkan är en viktig opinionsbildande organisation. Den kan säkert göra mera och – jag förstår det som att – det är vad Marcus Birro efterlyser.
Jag tycker att Antje Jackelén är en god representant för en kyrka i samhället, för dialog och för en utveckling från låst dogmatik till förmån för sann andlighet. Vad Mats Hermansson kallar för ”Påhopp på kyrkans ledning” innebär inte nödvändigtvis att Birro tar avstånd från den beskrivningen.
I sin artikel ”Svenska kyrkan har inte varit tyst” drar Hermansson mycket märkliga slutsatser utifrån kritik, vilket inte är konstruktivt. Vidare vill han absolut framstå som tolerant, men bakom orden uppstår frågan om hur djupgående – eller rentav påklistrad – den toleransen är.
Styrkt i den frågan blir jag av att läsa Hermanssons odemokratiska syn på hur ledarsidan ska hanteras. En bredd av åsikter på ledarsidan vittnar om lyhördhet och tolerans och öppnar för debatt. Publicerade citat står naturligtvis för dem som har skrivit dem. Inte för någon annan. Hermanssons villfarelse om ledarsidan som en auktoritär åsiktsmaskin – istället för ett demokratiskt forum – öppnar för undran över toleransen gentemot olika trosriktningar.