Hurra för framtidens republik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Självklart går det inte att jämföra den absoluta kungamakten före franska revolutionen med dagens svenska verklighet. Kungafamiljen är modern, de har enbart gott att säga om demokratin och monarken hålls numera rent konstitutionellt på en armslängds avstånd från den politiska makten. Dessutom är den populär. De som samlades i Borgholm förra veckan för att fira kronprinsessans födelsedag tycker om Victoria och är stolta över monarkin.
Idylliskt
Ja, det är något pragmatiskt och svenskt samförståndsinriktat över firandet och de bakomliggande attityderna som kan låta förnuftigt. Dessutom ser det ju så idylliskt ut när folket och de kungliga tillsammans med kändisar umgås på ett så där trevligt sätt som bara en svensk sommardag kan ge inramning åt. Uppknäppt, avslappnat och samtidigt speciellt. Men jag är ledsen, jag köper det inte.
Kungafamiljen är bra representanter för Sverige, brukar det heta. Det argumentet används dels vid tillfällen som det traditionsenliga firandet av kronprinsessan i Borgholm, dels vid utlandsbesök, men även i tider av nationella prövningar. Minns kungens bekymrade min när han inspekterade den stormfällda skogen efter stormen Gudruns härjningar, eller hans känslosamma framträdande efter flodvågskatastrofen.
Inflyteserika
Det är detta som är själva problemet. Kungen må inte ha någon formell politisk makt längre, men på ett symboliskt plan är både han och hela kungafamiljen mycket inflytelserika. Ja, mer inflytelserika än många politiker som måste dras med politikerförakt. För mig skulle det dock kännas betydligt bättre på alla sätt och vis om den som så att säga axlar statens roll i medgång och motgång vore demokratiskt vald.
Torekovkompromissen 1971 löste inte problemet med att statschefsposten går i arv. Kung Carl Gustav må vara hur trevlig som helst, kronprinsessan Victoria kan vara hur duktig som helst, men statschefsposten är för viktig för att lyfta bort från demokratins spelregler.
President
Vad ska vi då ha istället? En vald kung? En president? Talmannen som statschef? Ja, något annat i alla fall. Det räcker att blicka över Östersjön till Finland för att se att det går alldeles utmärkt att ha en president som statschef i en nordisk modell. Vilka befogenheter han eller hon skulle ha går att diskutera, men ärligt talat, med den maktkoncentration kring statsministern som är Göran Perssons signum vore lite konkurrens kanske inte så dåligt?
Jag hoppas att kronprinsessan hade en trevlig födelsedag, men det vore lättare att stämma upp i hurraropen i republiken Sverige, för kungafamiljen skulle ju så klart finnas kvar. De kungliga skulle bli kändisar bland andra kändisar, utan dagens inflytande över det officiella Sverige.