Hyllning till alla underbara män
Foto: Martina Holmberg / Svd / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag tänkte därför ägna denna krönika ett hyllningstal till alla fina pappor, äkta män, brorsor, yrkesmän av alla de sorter.
Jag skulle vara så himla trött på att bli sammankopplad med illdådsmän, förtryckare, kriminella, våldsverkare och sexgalningar som de allra flesta män tvingas till så gott som dagligdags.
Det hade varit enklare om lika många kvinnor som män startade krig, slog, mördade, våldtog, köpte kroppar och begick brott. Nu blir den gemensamma nämnaren könet. Trots att det inte handlar om att de är män utan mer att de är sjuka eller bara allmänt dumma i huvudet.
Kvinnor har "i alla tid" kämpat solidariskt för sina rättigheter. Till detta har de tvingats eftersom någon bestämt att kvinnan är underordnad mannen. I de allra flesta fall ligger det religiösa tolkare bakom dessa strukturer som sedan adopteras av samhällen.
Genom kvinnors frigörelse har det blivit självklart och naturligt för många kvinnor att reagera starkt och tillsammans mot orättvisor. Man har tagit saker och ting i egna händer, byggt upp Kvinnojourer när samhället inte har skyddat kvinnor och barn som misshandlas och plågas av sina män.
Män har en lika lång historia av samarbete och nätverkande men det handlar nästan uteslutande om att upprätthålla prestige, hjälpa varandra att komma upp i karriären. Eller samvaro kring en annan religion: idrottens heliga evangelium. Inget ont i det, manliga nätverk är lika viktiga som kvinnliga. Såklart.
Jag har alltid haft många killkompisar. Jag trivs mycket bra i manliga miljöer. Tycker att de är befriande fria från mycket trams och jobbiga relationsanalyser, "hon sa att han sa att han hade sagt att hon sa...".
Jag känner ingen man som är värd att kopplas samman med idioter som slår sina fruar eller köper kroppar för att konsumera. Inte en enda.
Män verkar inte ha samma behov av att gå samman för att slåss mot orättvisor mot män som grupp.
Det är synd men verkar vara ett faktum.
Kanske kommer det att ändras med tiden.
Alla Hjärtans Dag är också en dag som många retar sig på för att den är så kommersialiserad. Själv tror jag att det är bra för oss svenskar att ha en särskild dag i almanackan för "love bombing". Annars blir det liksom inte av.
Precis som vi har svårt att gå hem till varandra utan att det är bestämt i förväg och helst har en anledning, nån som fyller år eller ordnar en fest eller middag.
Veckans slutsats blir att det är bra med fasta rutiner och disciplin såväl i krig som i kärlek.
Kärlek, respekt och ha en trevlig helg!