Varje år vid den här tiden strömmar kallelserna in till årsmöten av olika slag. En del är föreningsaktiva och kan vara med i hur många föreningar som helst, vare sig det gäller politiska, fackliga, hembygdsföreningar, idrottsföreningar eller vad det nu kan vara.
Grunden för alla de här föreningarna är att de är demokratiska. Alla medlemmar har en röst. Det sägs att Sverige är extra föreningsaktivt. Det ska ha sin grund i de långa mörka vintermånaderna i bondesamhället, då möten var ett sätt att sätta färg på en trist vardag. Det kan mycket väl vara så för Sverige klarade sig undan livegenskapen, och bönderna fick ha kvar sin röst hos kungen, om än liten, genom det.
Idag ser vi på demokratin som något självklart. Föreningsmötena har därför reducerats till något som bara de närmast sörjande går till. Ett fåtal går på många möten och får därför mer makt än de som väljer att sitta hemma. Det är något som kommit smygande med storskaligheten och som gör att besluten hamnat allt längre från dem det gäller.
När Gotland blev en kommun minskade också antalet politiker och inte alla känner en förtroendevald idag. Likadant med fackföreningarna som centraliseras mer och mer mot storstadsområdena och med det representativ demokrati. Ombud som vi valt för att föra vår talan högre upp. De olika facken gör sitt bästa för att upprätthålla en lokal organisation med förtroendevalda lokalt, men det är svårt för många medlemmar att hitta rätt ändå.
Det här blir lite av ett Moment 22 och demokratin blir på sikt lidande. Färre aktiva ger sämre demokrati. Det är kanske därför vi ser beslut som strandskyddsärenden, parkeringsautomater eller sjuka som utförsäkras, medan svensson inte känner igen sig i besluten.
Jag måste erkänna att inte heller jag är den som går på alla årsmöten, och är alltså i gott sällskap. I måndags deltog jag ändå på Seko-S årsmöte. Ett litet men intressant möte utan några större överraskningar. Valen gick planenligt och det var först i slutet som det kom fram några intressanta diskussioner om p-avgifter, busshållplatser och sjukförsäkringar. Om inte annat så är det bra att få veta vad andra tycker om olika saker.
Vad vore demokratin utan de eldsjälar som håller igång föreningsrörelsen? Sträck på er ni vardagslivets hjältar.