Gårdagens möte i regionfullmäktige, det fösta för hösten, var en synnerligen munter tillställning. Glädje och begeistring återfanns också bland mötets ärenden, då i form av skratt och applåder.
Presidiet hade genomfört en översyn av regionfullmäktiges arbetsformer och det som diskuterades mest blev huruvida "applåder och andra yttringar" skulle tillåtas, något som det förekommit önskemål om. Presidiet hade föreslagit att det inte borde få förekomma eftersom det då inte skulle finnas något som hindrar burop.
Miljöpartiets Daniel Bergvall yrkade att applåder borde tillåtas, fungerar det i riksdagen borde det fungera i regionfullmäktige menade han. Det är ett sympatiskt argument som man åtminstone vill tro på, det ska erkännas.
Vänsterpartiets Brittis Benzler däremot förkunnade att hon visst gillar att slåss lite vänskapligt från talarstolen men att det kunde verka avskräckande på andra. Risken är således att somliga aldrig kommer att våga sig upp i fullmäktiges talarstol. För egen del har jag svårt att se att regionfullmäktigeledamöter ska behöva behandlas med sådana silkesvantar, men det bör helt klart finnas en plats för höviskhet och god ton i debatten.
Det brittiska parlamentet var något som dök upp titt som tätt i den här debatten, och det är kanske inte så konstigt. Där är varken hurra- eller burop något märkligt. Den amerikanske komikern Robin Williams beskrev det en gång som Kongressen men med en nedre gräns på två drinkar. Dock är det oändligt mycket mer underhållande att ta del av vad som sker i underhuset än exempelvis i Sveriges riksdag. Den som inte är övertygad kan med fördel söka på "David Cameron’s ’bone’ joke" på YouTube så borde saken vara ur världen. Det finns mycket att säga till förmån för deras sätt att bedriva politik.
När allt var sagt och det var dags att rösta blev det dock inga applåder i regionfullmäktige. Det fördes även vissa diskussioner om att det ju inte går att förbjuda människor att skratta, vilket nästan var ett upplyftande erkännande från en politisk församling. Det som oroar mig på riktigt är dock att regionfullmäktige är Gotlands högsta beslutande organ och att de inte kunna finna ett enkelt sätt att tillåta applåder utan att tillåta burop. Det är inte ett gott tecken.
I övrigt behandlades en del ärenden som aldrig borde ha kommit så långt, somliga var helt överflödiga och andra väldigt ogenomtänkta. När regionens internationella strategi debatterades yrkade moderata Lena Celion att en punkt skulle införas om att Gotland aktivt ska verka för att få hit internationella företag kom gårdagens märkligaste invändning. Plötsligt var det en av majoritetens ledamöter som menade att det skulle vara svårt att förstå vad som avsågs med det hela. Det var sannolikt dagens bottennapp.
Över lag var det dock glädjande att se att den polemik som är så tydlig mellan majoritet och opposition på många håll i landet inte frodades. Det betyder mycket för möjligheterna att driva en långsiktig politik och borde tjäna Gotland väl.