Med dagens medievardag är det inte det lättaste att vara politiker. Det är nog inte många som önskar att deras liv blir behandlat i medierna på samma sätt som många politiker får stå ut med. Bland seminarierna i Almedalen är det ett av många teman.
Statsvetaren Tobias Bromander presenterade i går dessutom en doktorsavhandling, som läggs fram inom kort vid Linnéuniversitetet, som visar att om det är svårt att vara politiker, så är det ännu svårare att vara kvinna och vara politiker.
En kvinnlig politiker som hamnar mitt i en skandal krävs inte bara oftare på avgång, det skrivs betydligt fler artiklar om det och då handlar det mer om privatlivet än om det offentliga. Det kom Tobias Bromanders fram till efter att ha undersökt 92 skandaler under 13 år.
Ett stort problem med hur skandaler hanteras är att många avstår från att sträva efter höga poster. Statsvetaren Jenny Madestam menade på ett seminarium hos Tidningsutgivarna att det i slutändan gör politiker till övermänniskor, bara de som är säkra på att inte ha några lik i garderoben kan sträva högre. Risken är att det blir människor som inte har levt och saknar erfarenheter från livet utanför politiken.
Framförallt blir det ett demokratiskt problem när inte längre vem som helst kan bli politiker. Få vill nog ha en kultur som den italienska där alla politiker känner alla för de har alla gått samma juristutbildning på samma universitet.
Ett helt berättigat argument är att med så mycket makt som toppolitiker besitter får man förvänta sig att bli granskad men frågan är var man ska lägga störst fokus, på Mona Sahlins väska eller på slarv med skattemedel.
Som det ser ut nu, är det inte konstigt att kvinnor ofta är underrepresenterade i demokratiska församlingar. Om engagerade kvinnliga politiker är medvetna om att de missgynnas i medierna vid eventuella skandaler, är ju risken stor att de undviker att ta positioner där de är av medialt intresse. Det gör ju ingenting för att främja jämställdheten.
Det tråkiga är också att när Jan Helin , chefredaktör för Aftonbladet, får frågan om varför journalister behandlar politiker olika beroende på kön svarar att han själv tycker att det är svårt att se att kvinnor och män behandlas olika.
Den socialisering som sker på redaktioner gör att det heller inte är någon skillnad om det är en man eller kvinna som skriver artikeln.
Det är ett stort jämställdhetsproblem men att det belyses är i alla fall ett steg i rätt riktning.