Jo, jag tänkte väl det. Gustaf Hoffstedt väljer den bekväma allianspolitiken framför att bestiga barrikaderna i Gotlandstrafiken. Se hans kommentar till fredagens ledare här till höger.
Nu tänker jag alls inte vara kritisk till att den moderata riksdagsledamoten från Gotland har kontakt med statssekreteraren hos infrastrukturministern. Det skulle vara en smärre skandal om han inte hade det.
Men nog var det lite oturligt att hon bara hade tid just den halvtimmen Gustaf Hoffstedt hade behövt vara i riksdagen. Nu hör det till saken att det är svårt att i förväg veta exakt när ett ämne kommer upp. Hade det verkligen varit Gustaf Hoffstedts avsikt att delta i debatten hade han förstås anmält sig och sedan strukit sitt inlägg om nödvändigt.
Man kan med viss rätt fundera över hur viktigt det är att delta i en riksdagsdebatt. Att till exempel ta till orda i en allmänpolitisk debatt inför tomma bänkar är sällan väl använd tid. Att avge röstförklaring inför en omröstning kan vara ett bra sätt att offentligt deklarera sin eller sitt partis åsikt.
Att delta i en sakdebatt påverkar ytterst sällan utgången av det aktuella ärendet men kan vara en viktig del av ett långsiktigt opinionsarbete. Ledamöterna av Trafikutskottet är viktiga opinionsbildare och maktfaktorer i trafikfrågor. De har till exempel, om de sköter sitt jobb och tillhör rätt parti, informella kontakter med infrastrukturministern.
Att även en sen kväll i kammaren visa dem att färjetrafiken är den viktigaste frågan för framtiden på landets största ö kan vara väl investerad tid.
Torsdagens debatt handlade förvisso mest om järnvägar. Men ska Gustaf Hoffstedt vänta på något annat tillfälle att diskutera Gotlandstrafiken då har definitivt tåget gått. För det var i den debatten och det betänkandet frågan om klassificering och hastighet behandlades det här riksdagsåret och jag kan försäkra att Christer Engelhardt (S) inte nämnde ett ord om järnväg i sitt inlägg.
Han pläderade däremot för att Gotlandstrafiken ska omklassificeras i statsbudgeten och det är inför den fortsatta hanteringen en nyckelfråga. Det betyder att trafiken till Gotland ses som en ersättning för en fast förbindelse i stället för som idag olönsam kollektivtrafik.
Ska regeringen i någon mån kunna rehabilitera sitt rykte på Gotland i trafikfrågan är det en god början. I sanningens namn måste det också sägas att så länge Gotland företräddes av centerpartister i riksdagen var debatter om Gotlandstrafiken prioriterade.
Förhoppningsvis gjorde Gustaf Hoffstedt större nytta där han var. Hur som helst har han möjlighet att rösta för Gotlandsintressena om han nu inte ville eller kunde tala för dem.