I Visby är det nära till det gröna
Foto: Söderlund Tommy
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Endast 5 procent av de boende i Visby har längre än 300 meter till ett grönområde. Sämst var det för boende i Karlskrona där 30 procent saknade ett grönområde inom 300 meters avstånd.
Denna rapport är extra intressant läsning efter att lyssnat på oppositionens argumentation för att inte bygga på Södra Hällarna senast i fullmäktigedebatten. Ett huvudargumentet från deras sida vara att man måste bevara grönområdena, dit skog räknas, fullt ut. Detta trots att vi alltså redan ligger i Sverigetoppen vad gäller tillgången till grönområden! Att bevara 75 procent som grönområde, som innebär att vi skyddar alla de attraktiva strövområdena, räckte inte för oppositionen utan de kräver 100 procent bevarande. För mig är det tragiskt att se socialdemokraternas extrema svängning, från att ha varit de mest ivriga på att bebygga Hällarna till att i god miljöpartistisk anda säga nej till all bebyggelse. Ett lappka(s)t som heter duga!
Miljöpartiet
Det är inte utan förvåning jag noterar miljöpartiets opinionsframgångar. Visserligen har de två vältaliga språkrör. Men vad har miljöpartiet någonsin åstadkommit? Som underlag till den förra sosseregeringen i tolv år har de verkligen inte gjort några stora avtryck. Samma sak i kommunen, jag upplevde att miljöfrågorna hade gått i stå när vi kom till makten 2006. Framöver står mp för en teknikfientlig vision där de bland annat förordar långsamtgående färjor och flygskatter. Är väljarna medvetna om det?
Köpenhamnsmötet
Klimatmötet i Köpenhamn känns för min del som en väldigt stor besvikelse. Att förhandlingarna skulle bli otroligt svåra visste alla om. Men att man trots allt inte kom längre än till en ganska lös överenskommelse är oansvarigt av världens statschefer. Förhandlingarna fortsätter nu i andra former, vilket är helt nödvändigt. Förändringen av klimatet väntar nämligen inte på fega världsledare!
Gävle
För första gången på evigheter firade vi julen borta. Det blev ett lyckat julfirande i Christoffers och Ericas lägenhet i Gävle, ihop med familjen Henningsson. Alltid roligt att pröva något nytt. Sen blev det inte sämre av ett kanonfint vinterväder och en likadan skidanläggning vid Hemlingby. Att få komma på snö innan jul på perfekta spår är man inte bortskämd med. Och vintern verkar hålla i sig, är nu uppe i 20 mil skidor. Det finns med andra ord hopp inför mitt nionde Vasalopp.