Det var då för väl. Eva Bofride medgav till sista att hon vet vad den Svenska modellen innebär och att hon värnar den.
Inte för att jag tvivlat, även om jag blev förvånad över hennes text, där hon först berättade om sitt långa fackliga engagemang och sen kritiserade Livs för att de satt företag som vägrar teckna kollektivavtal i blockad.
Till Eva Bofrides försvar måste jag säga att det inte är lätt att vara borgerlig debattör när man dels skall värna den Svenska modellen och dels vurma för de stackars arbetsgivare som utsätts för lagliga åtgärder från fackförbund som tar till åtgärderna för att just värnar om den Svenska modellen. Man kan bli förvirrad för mindre.
Eva Bofride blev så trängd att hon under debatten byggde halmgubbar i sin första replik, mycket text och påhopp på LO:s fackförbunds politiska koppling till socialdemokraterna, men inget svar.
Istället för att svara drog hon även kortet att jag attackerade henne för att hon som fackligt engagerad inte är socialdemokrat.
I sin andra replik kommer sen kort nummer två, jag attackerar henne för att hon är kvinna.
Ja, hamnar man i trångmål så slår man nog åt alla håll för att komma loss.
Men i slutändan kröp Eva Bofride till korset. Nu väntar jag bara på en ledare där Eva Bofride ger Livs eller något annat fackförbund som krävt kollektivavtal beröm för att de värnar den Svenska modellen på ett tydligt beslutsamt sätt.