Ideologerna vinner kulturdebatten
Foto: Dan Hansson
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I fredags möttes de politiska lägren i en debatt på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. På ena sidan satt kulturministern själv samt folkpartisten Cecilia Wikström. På den andra förre kulturministern Marita Ulvskog och ingen mindre än P O Enqvist. Fanns det en kulturpolitik nu då, ett år efter valet?
Som så ofta är fallet med sådana slags paneldebatter var det annat än de egentliga sakfrågorna som var upplysande.
I jämförelse med sina motkombattanter var de borgerliga företrädarna svävande och opregnanta. Det var "roligt med debatt" om kulturen, "samhället var i förändring" och man borde "titta på" det ena och det andra.
Ulvskog däremot, visade med sin ordskärpa att hon är ideolog, liksom socialdemokratiska kulturministrar tenderar att vara. Bakom direktiven till den nuvarande kulturpolitiska utredningen fann hon "en berättelse" som kunde vittna om den tankeföreställning som regeringen inte vågade formulera. När uttryckte sig ett borgligt statsråd på det sättet senast?
Men helt överlägsen var P O Enqvist. Som en tungviktare i sammanhanget, en av arkitekterna bakom det sakraliserade kulturbeslutet från 1974 och tillika en välkänd kulturpersonlighet, drog han ned rungande applåder från publiken när han lugnt och retoriskt mästerlikt angrep tanken på att utsätta kulturen för marknadskrafterna. De eventuellt mer borgligt sinnade åhörarna gav ett matt svar på tal endast när Adelsohn Liljeroth påminde om att det minsann fanns 200 miljoner extra i årets kulturbudget.
Det håller inte. Borgerligheten måste betänka vad Enqvist utan omsvep förklarade; att kulturdepartementet är den ideologiska plattformen för hela vårt samhälles utveckling.
Det är att ta i, men sant är att kulturen är ideologisk. Vänstern vet detta och sänder därför fram sina ideologer att hantera den. Borgerligheten har, sina goda ambitioner till trots, svårt att inta positionerna. Och har haft så under lång tid.
Något att fundera över är varför det inte finns någon P O Enqvist på den borgerliga sidan. Vem skulle det vara, den högersinnade uppburne författare, som går ut i såväl den allmänpolitiska som kulturpolitiska debatten utan att tveka? Som sätts i en borgerlig kulturutredning för att formulera de ideologiska utgångspunkterna? Varför finns det inte flera sådana? Inom vänstern finns det massor.
Någonstans i den frågan finns en ledtråd till varför vi inte har en tydligt borgerlig kulturpolitik.