Ideologi och framtidsvision
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Med detta anslag har Håkan Ericsson öppnat för en debatt som på något underligt sätt känns som både främmande och ny. Trots att den egentligen har århundraden, ja, till och med årtusenden på nacken om man ser den utopiska debatten som en föregångare till det som blev den ideologiska debatten.
Resultatinriktad och platt
Ett svep över tidningssidorna efter 1:a maj firandet och de borgerliga partiernas presentationer av sina alternativ till regeringens vårbudget ger känslan av att politiken har tappat sin ideologiska förankring.
Den har blivit resultatinriktad och platt. Den handlar om ekonomi men inte om idéer och visioner. Och ändå talar erfarenheterna om att det är just idéerna som förmår ge underlag för förändringar och utveckling.
Idédebatten fångar upp känslor och tankar som finns i samhället. Om politiken inte förmår göra det så blir det tomma förstamajtåg, som bara är ett eko av tom politik utan ideologisk förankring.
Det är det som håller på att ske. Intet ont sagt om nödvändiga tandvårdsreformer för unga, men något val vinns inte på detta.
För det fordras ett framtidstänkande som inte enbart är förankrat i bevarandet av en samhällsordning. Detta har ju alltid varit högerns motto. Nu har moderaterna med Reinfeldt sadlat om. Nu måste också socialdemokratin göra det.
Tankarna om social rättvisa mellan människor är mycket gammal. När Thomas Moore skrev sin Utopia på 1500-talet, så var det ingenting annat än en förening av den kristna kärlekstanken och ett slags kommunistisk samhällsmodell långt innan kommunismen var född.
Rättvisa villkor ska gälla
Röda utopister finns det många av historien igenom, Owen, Saint-Simon, Fourier för att nämna några som föregångare till Marx och Engels.
Den grundläggande frågan för Moore och alla hans efterföljare är: Hur mycket av den individuella friheten måste människan avstå ifrån för att rättvisa villkor ska gälla.
Socialdemokratin har sin grund i detta tänkande. Det är absolut ingenting att skämmas över. Den frågan är grundläggande för allt politiskt tänkande.
I dagens politiska verklighet går det för många unga människor att säga att alla politiska partier är så lika.
Nu är vi trötta på Persson, nu röstar vi på nån annan. De kan göra det för att man inte vet bättre. Skolan tycks ha missat sin uppgift att förklara samhällsutvecklingen i ett historiskt perspektiv.
Håll utopin levande!
Därmed har man också avvikit från den möjliga "ljusets väg" som olika utopister, kristna som gudsförnekare, pekat ut och som upplyser om att det individuella och det kollektiva inte utesluter varandra, att det samhälliga och det privata går att förena och att friheten har sina gränser.
Heja Anna Lidgren, "framtidsvisionen" har med det förflutna att göra. Håll utopin levande!