Ilska över barnpornografin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att komma åt dem som ägnar sig åt dessa sjuka, kontinuerliga övergrepp på barn. Men så kom det nyligen fram att inget hänt efter beslaget.
Polisen saknar resurser. Det kändes som om luften gick ur. Det kändes hopplöst. Frågan uppmärksammades med eftertryck på ledarsidan här bredvid. Men en upprörd ilska bubblar vidare.
Datorerna svämmar över
Barnpornografin känns numera som en "never-ending-story". Det tycks aldrig ta slut. Från i stort sett ingenting för 15 år sedan till hur mycket som helst idag.
Datorerna svämmar över av barnpornografi, och förresten annan pornografi också, för dem som detta önskar. Det känns som en tsunamivåg som driver fram. Omöjlig att stoppa innan den åstadkommit sin förstörelse.
Men vågen har inte uppkommit genom ett enda vulkanutbrott på samhällets botten. Nej, tsunamivågen/porrvågen har byggts upp under lång tid. Utan att någon riktigt har märkt eller förstått vad som var på gång.
Successivt och smygande har den kommit. Grundlagts i vårt sexualiserade samhälle. I annonserna har de unga kvinnorna blivit allt mer lättklädda. Överfulla BH:ar syns överallt.
Trosorna allt minimalare och urringningarna allt djupare. HM-affischerna har tagit ledningen, men många andra har cyniskt följt efter utan att förstå vad dom egentligen sysslar med.
Modemagasin allt porrigare
De så kallade herrtidningarna blir allt fler och allt mer vågade på omslagen. Vecko Revyn och en del modemagasin allt porrigare. Modellerna hittills trådsmala och ofta halvnakna. Datasajter där tjejer låter sig fotograferas - ju bystigare desto bättre.
Och dessutom uppmanas en dreglande tittarskara att rösta efter en betygskala. Uppräkningen från detta samhällets träskmarker kan fortsätta. Men frågan är: Vill vi ha allt detta? Och vart leder det?
Det är många frågor man kan ställa sig. Ett är säkert. Allt detta objektifierar kvinnor och flickor. Det vill säga, blickarna stannar på ytan. Ytan blir det viktigaste.
Ointressant vad som finns inombords av tankar och känslor och drömmar. Detta är en oroväckande utveckling. Nej, det är en farlig utveckling.
Hela samhället underskattas och nedvärderas. Det krävs en dramatisk attitydförändring för att vrida samhället rätt igen. Att istället respektera människor - i första hand flickor och kvinnor - för vilka dom är.
Värme och gemenskap
Hos oss alla finns en längtan efter verklig och äkta närhet. Längtan efter någon som är ärlig och bryr sig. Längtan efter värme och gemenskap, där jag får vara mig själv och är bra just så.
Egentligen är det obegripligt hur allt detta har fått fortgå, trots varningsrop.
Men det tycks ha smugit sig på. Blivit en sorts tillvänjning. Och vips dras nätet åt och människor blir producenter och konsumenter av de mest meningslösa och omänskliga tjänster. Pornografi och sexualisering i olika schatteringar.
Vill vi ha det så här?